Lågmält intensivt när Tesla spelade i Alvesta

DSC 0512a

Nikola Tesla var en av de stora uppfinnarna inom elektricitet och radiokommunikation under det 20:e århundradet. Han var också en mycket excentrisk person och närmast urtypen för ”the mad scientist”. Efter sin död fick han en måttenhet för magnetism uppkallad efter sig.

 

DSC 0523a

 

Vilken relation Göteborgstrion Tesla har till denna historiska bakgrund vet jag inte riktigt, men väljer man ett sådant gruppnamn så bör det väl finnas någon koppling? Kanske det där med magnetismen, då. För det fanns något stillsamt attraherande med den musik som Tesla presenterade i Alvesta i lördags.

En trio med något udda sättning är det. Slagverk, elbas och trumpet, inte precis varje dag man hör denna instrumentmix. Och man spelar lågmält intensiv musik, så där så man får en känsla av att behöva luta sig fram för att höra precis allt, vänsterhanden kupad bakom örat.

 

DSC 0517a

 

Slagverkaren Ebba Westerberg var ansvarig för all musik, tror jag. Melodiska slingor som ibland utgick från upprepade ackord från Ove Almgrens bas. Någon gång lät det som Westerberg hade lånat basgången från Elvis’ King Creole. Just växlingen mellan basisten Almgren och ”gitarristen” Almgren utnyttjades mycket effektivt i trions musik.

 

DSC 0489a

 

Westerberg använde inget traditionellt trumset utan spelade mest med händerna på olika trummor och cymbaler. Ibland plockade hon fram ett par vispar, trumpinnar någon gång. Att hon på detta sätt höll nere ljudnivån i sina trummor gjorde att hela trions ljudbild kunde bli behagligt hörbar.

 

DSC 0494a

 

Staffan Svensson utnyttjade detta genom att nästan genomgående spela sordinerad trumpet eller flygelhorn i en resonerande stil, nära den mänskliga röstens tonläge. Mycket vackert, där han också ibland använde någon elektronik för att dubblera tonerna och spela duo med sig själv. Även Almgrens basspel var genomgående både tekniskt och musikaliskt av bästa sort. Förbandets basist, som också spelade elbas, sågs mycket fokuserat följa allt som Almgren gjorde.

Förbandet kom som vanligt från S.t Sigfrids musiklinje i Växjö. Bondes farm kallade man sig, sannolikt efter gitarristen Gustav Bonde. Återigen en fin grupp från denna ”plantskola”, kan man kanske få skoja till det med ett sådant gruppnamn!? En fin version av Wayne Shorters klassiska Footprints, spelade och sjöng man, för gruppens sångerska Sara Rosander hade hittat en helt OK text till melodin på Youtube.

 

DSC 0485a

 

Som helhet en fin kväll i Alvesta, där Westerbergs sympatiska mellansnack och presentation av musiken bidrog till en trevlig stämning!

 

Text: Jan Strand
Foto: Bo Granefelt

Alvesta Jazz & Blues 5 oktober 2013.

Bondes farm: Sara Rosander vo, Gustav Bonde g, Alice Hernqvist p, Oliver Hammarsten elb, Jonathan Leidecker dr.

Tesla: Staffan Svensson tp flh, Ove Almgren elb, Ebba Westerberg perc.