Amerikansk stjärntrio till Göteborgs Konserthus

 EsperanzaSpaldingKonserthuset

Geri Allen, Terri Lyne Carrington och Esperanza Spalding – visst har vi hört dessa namn förut. Samtliga har spelat tillsammans med många av jazzens stora stjärnor sedan unga år och deras musicerande befinner sig i framkanten av modern jazz samtidigt som det vittnar om ett stort kunnande även om den äldre jazztraditionen.

   ACS kom till Göteborg för att spela på Göteborgs Konserthus i november och de gav även en kort men givande workshop några timmar innan konserten, inför ett stort antal entusiastiska musikerkollegor. Jag vill ta med er till denna dag fylld av inspiration, musikalisk intensitet och denna trios tankar kring musikalitet och hur det är att vara kvinna och improvisationsmusiker.

Vi var ett hundratal musiker – varav en överväldigande mängd kvinnor i tjugo-trettioårsåldern – som samlats på konserthuset för att delta i workshopen med ACS.

Medlemmarna i trion verkar ha mycket lätt att i ord uttrycka både konkreta och abstrakta tankar om sin musik inför oss som lyssnar och det finns också en stor lyhördhet i konversationen mellan de tre. De påpekar också just hur viktigt det är att känna samhörighet i gruppen när man spenderar så mycket tid ihop på turné, och menar att en extra bonus är om ens medmusikanter har liknande filosofiska och politiska tankar som en själv.

– Jag har säkert spelat med en del musiker med högersympatier, ‘but let’s not go there’, skämtar Carrington.

   De talade om en jazzmusikers relation till traditionen och menade att det är mycket viktigt att inte bara lyssna på de moderna, yngre jazzmusikerna idag. Spalding menar att det är mycket viktigt att studera de tidiga mästarna, de som gjort att vi idag har musiker som till exempel Brad Mehldau och Brian Blade. I samma vända tar trion också upp hur viktigt det är att kunna sitt instrument rent tekniskt.

-Man kan alltid höra om någon brottas med sitt instrument… bra teknik är en förlängning av dig själv, menar Carrington.

Den kanske oundvikliga frågan om hur det är att vara kvinna inom jazzen idag tas så småningom upp. Samtliga i ACS menar att visst är det en ganska ensam väg att vandra men de känner samtidigt inte att de har hindrats i sitt musicerande för att de är kvinnor.

Vi talade dock inte om de viktiga icke-musikaliska faktorer som kan ligga bakom kvinnors beslut att välja bort improvisationsmusiken som yrke, som att kvinnor oftare prioriterar en säkrare livsföring, en stadig inkomst och ett hållbart familjeliv framför karriär. Måste kvinnor i högre grad än män behöva välja mellan dessa frågar jag mig, och varför är det så?

Kvällens konsert med ACS var mycket välbesökt och endast ett fåtal stolar stod tomma i stora salen. Programmet bestod av gruppens originalkompositioner men även av material av Eric Dolphy och Wayne Shorter. Jag förstår att samtliga medlemmar i ACS har en stark och personlig relation till Shorter, de citerar honom ofta och talar om honom med en varm glöd i rösten.

Tyvärr verkar stora salen på konserthuset inte ljudmässigt anpassad för denna sortens musik. Carringtons virveltrumma ekar från rummets sidoväggar och blir efter ett tag tröttsam att lyssna på. Det är synd, för Carrington är en mycket spännande och kommunikativ trummis som är väl värd att lyssna på utan detta störningsmoment. Jag saknade även mer dynamisk variation i trions spel, det var fullt ös nästan genom hela de 90 minuter som konserten varade, och jag skulle gärna sett en paus ifrån detta. 

Spalding sjöng endast på ett nummer, och för mig var detta kvällens höjdpunkt. Inte bara därför att ljudbilden då verkade stå i full blom utan framförallt för att Spaldings röstimprovisationer är så opretentiösa men samtidigt fantastiskt spännande, instrumentala och djärva. Jag önskar mig mer sådant inom jazzen, mindre uppdelning mellan vokalist och resten av musikerna – vokalisten är en av bandet, som vilken musiker som helst som gör ljud ifrån sig på alla tänkbara fina och fula sätt.

Text & foto: Sunniva Brynnel


Göteborgs Konserthus, den 11 november,
ACS

Geri Allen p, Esperanza Spalding b vox, Terri Lyne Carrington dr