Andra ljudbilder i stumfilm

Ur “Within Our Gates”

CinemAfrica
Filmhuset/Bio Victor, Stockholm, 26 februari-4 mars 2018.

Oscar Micheaux

CinemaAfricas tradition, i samarbete med Cinemateket, att visa upp ett länge bortglömt, i Sverige närmast utraderat hörn av USA:s filmhistoria fortsätter. Fyra av den första svarta filmmakaren, stumfilmspionjären Oscar Micheaux verk, vilka förutseende nog köptes in av Sverige, låt vara som exempel på ”race movies”, visades i salong Victor.

I de 40-tal filmer Micheaux var involverad engagerades nästan uteslutande svarta och bruna skådespelare (fastän ”de goda” oftast var påtagligt ljusa). Detta vid en tid då så kallade blackface (vita sminkade som svarta) var vanligast i såväl filmer som minstrelshower. Exempelvis Al Jolsons skokrämsfärgade anlete i den första ljudfilmen Jazzsångaren från 1927.

Micheaux andra film, mästerverket Within Our Gates (1920) berör; berör söderns trista historia med godtyckliga beskyllningar och påföljande rättsvidriga och samtidigt straffria lynchningar. En trio tolkar stumfilmsskeendet med en för lätt och rentav malplacerad dixielandjazz, märkligt med tanke på att det främst var de vitas lättsinniga version av jazz. Trion tycks inte alls synkronisera handlingen på duken med musiken utan bara repar av en sorts standardrepertoar.

Sångaren Anna Sise inleder sessionen med Body and Soul. Och det faktum att sången går in i filmens inledning, när den är tänkt att vara en sorts prolog till filmen, bekräftar ovan misstanke. Däremot avslutar Sise och trion helt följdriktigt med Strange Fruit som en epilog till lynchningen av hel familj vi just bevittnat.

Vid visningen av den nyrestaurerade kopian av Micheaux fjärde film The Symbol of the Unconquered (1920) på Apolloteatern i Harlem i juli 1998 kreerade trumslagaren Max Roach ett ”alternate take” till Hollywoods glättiga pianoackompanjemang. Roach gjorde filmen stor rättvisa med att skapa tematiska ledmotiv och små signaturer till de enskilda karaktärerna. På Cinemateket har Roachs febriga batteri ersatts – igen! – av piano. Således återigen en vit version av en svart film.

Body and Soul (1925) är inte bara Lady Days örhänge utan även titeln på Micheaux tionde långfilm med en lysande Paul Robeson – den djupa basen tillika den största svarta sångaren, mest känd för sin tolkning i Show Boat, bredvid Marian Anderson på sin tid – i huvudrollen som försupen och falsk pastor.

Till denna, dock inte lika episk som ovan filmer, skapade ljudkonstnären och DJ-pionjären Paul D. Miller, a.k.a. That Subliminal Kid, i början av februari ett alternativt soundtrack i likhet med Roach. Miller har gjort en helt annan version, både i bild och ton, av D.W. Griffiths om än förstklassiga och klassiska men grovt rasistiska och revisionistiska film The Birth of a Nation (1915). Hans version heter Rebirth of a Nation (2007).

Millers och Roachs ljudbilder hade varit bra mycket intressantare att höra än den i och för sig någotsånär tidstypiska ragtime som pianisten Edward von Past framför. Han ackompanjerade, förvisso förtjänstfullt, samtliga filmer förutom Within Our Gates.

Rikard Rehnbergh

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.