Arne Domnérus död

bild på Arne Domnerus
OJ:s arkiv: Christer Landergren 

En av den svenska jazzens verkligt stora förgrundsgestalter, Arne Domnérus, har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han blev 83 år.

Det var Nalen som blev Domnérus stora avstamp som ledande jazzmusiker. Där började han spela med sitt eget band på femtiotalet, sex kvällar i veckan. Det var där han bildade sitt eget band tidigt på femtiotalet tillsammans med trumpetaren Rolf Ericson som återvänt från USA.

”Dompan” uppdaterade ständigt sin spelstil, men den har rötter i 30- och 40-talens swingmusik. Han spelade med i Radiobandet under 50- och 60-talen och blev senare ledare för Radiojazzgruppen mellan 1967 – 1978.Redan under 40-talet spelade han i dåtidens orkestrar med Seymor Österwall, Thore Jederby, Simon Brehm och Thore Ehrling.Han kallades ”nationalsaxofonisten”, även om han spelade minst lika bra klarinett som saxofoner.

Stora framgångar fick han med konserter och inspelningar med Lars Gullin, pianisterna Gunnar Svensson och Jan Johansson, Bengt-Arne Wallin, Georg Riedel och Rune Gustafsson. Långt över 100 skivor bär hans namn. Vid fyra tillfällen fick han OJ:s Gyllene Skivan,1955 för 78-varvaren "Rockin´ Chair", 1967 för ”Mobil”, 1978 tillsammans med Bengt Hallberg för ”Duets for Duke” och så sent som 1999 för ”Face to Face” tillsammans med Bernt Rosengren.

Han står bakom musikpriset Guldsaxen som instiftades 2004. Professorstitel erövrade han, 80 år gammal.I Orkesterjournalens spalter har han dykt upp i otaliga artiklar under flera decennier. Han efterlämnar hustrun Britta, barn och barnbarn.

OJ återkommer i papperstidningen med en längre text om Arne Domnérus.