ARNE JANSEN The sleep of reason – Ode to Goya

ArneJansen
Recenserad i OJ 4-13

 

ARNE JANSEN
The sleep of reason – Ode to Goya

Still learning – Rise & fall – Love is blindness – Golden – The great he-goat – Pilgrimage – San Antonio – Tauromaquia – Presentiments
(of what must come to pass) – Brothers in arms

ACT 9539-2/Naxos/tid 52 min

Arne Jansen g p, Friedrich Paravicini org, keyb, vib cello, Andreas Edelmann b, Eric Schaefer dr, Stephan Braun cello (2 nr), Nils Wülker flh (1 nr). Insp i Tyskland 2012.

Betyg: 2  ••

Arne Jansen är en tekniskt mycket duktig gitarrist, starkt influerad och präglad av Pat Metheny och med en stark ambition att förmedla något eget. Resultatet blir därmed en aning ojämnt, då Jansen i vissa stunder lyser av egen kraft som exempelvis i det subtila arrangemanget av Mark Knopflers bitterljuva Brothers in arms eller den egna högtrycks kompositionen Tauromaquia, ett latininfluerat stycke påminnande om Chick Coreas bättre stunder.

Även en mycket avskalad sololäsning av Jeff Beals Golden ger uttryck för både egensinne och skicklighet. Men tyvärr finns också ett stort fång av mer standardiserat jazzfusion, habilt spelad men utan något som griper tag på längre sikt. Även om det finns egenheter i marginalen som Stephen Brauns strama cellospel på några spår och Nils Wülkers flygelhorn på San Antonio, så blir dessa insatser just marginella. Titelkopplingarna till den spanske målaren Fransisco de Goya känns mer pretentiösa än klargörande.

Ulf Thelander