Arnoldkonsert i Skurup

 
Foto: Lasse Seger

Låt mig börja med några  ord om den ganska osannolika konsertlokal som Johannamuseet är. Utslängt  mitt på en skånsk åker nära Skurup ligger det och är fullständigt till bredd och höjd fyllt med föremål från vår kulturs alla olika områden. Gamla bilar, motorcyklar, symaskiner,  telefoner och leksaker. En hel avdelning fylld med Stålfarfarmemoralia, en komplett gammal bilverkstad och en biograf. Att botanisera bland allt detta måste av en filmrekvisitör upplevas som rena julafton. Så också för oss nostalgiker i allmänhet.

Och i allt detta en liten fin utställning om vår skånska jazzhjälte Harry Arnold Persson och hans alltför korta karriär. Harry Arnoldsällskapet har gjort ett bra jobb och samlat tidningsurklipp, orkesterfoton, musikinstrument och skivomslag från tiden det begav sig. Och som om inte allt detta var nog bjöd Johannamuseet på två utsålda konserter med Amiralens storband för att hylla Harry Arnold och hans musikaliska gärning.

Stand by, Harrys signaturmelodi inledde förstås. Tätt följd av “Now it can be told” och “I found a new baby”. Med Harry Arnold sjöng på sin tid Chris Dane med den äran. Kvällens orkester hade dock en för mig okänd sångare, Petri Soikkeli och som visade sig ha en fantastisk barytonröst och en välgörande anspråkslös framtoning. Ovanligt i dessa dagar. ”Don´t blame me” sjöng han tonsäkert och med ett stort mått av jazzkänsla. Efter bl a ”Jersey Bounce” och ”Chicago” avslutade bandet sitt första set med en bejublad ”Midnight sun never sets”.

Anders Åhlin, tillika bandets eminente ledare, axlade Domnerus roll i denna jazzklassiker och gav oss därmed kvällens bästa soloinsats.

”This could be the start of something else” inledde passande nog andra set som bestod av en lång rad jazzörhängen från Basies och andras mappar. Petri Soikkeli kom så tillbaka med en dos Sinatra och sen överraskande nog ”Mack The Knife”. När hörde man denna gamla hit senast? Innan kvällen var över fick vi också både ”Sweet Georgia Brown” och ”New York, New York”. En i sanning fullmatad föreställning för en nöjd och fulltalig publik.

Amiralens storbands styrka ligger i ett känsloladdat ensemblespel. Till skillnad menar jag från de teknikuppvisningar man ibland kan drabbas av i den här branschen.

Kvällen och Harry Arnold till ära fick vi ett mellansnack av det mera ovanliga slaget. Jolson  (Jan Olsson)  gav oss kunniga och stundtals fyndiga kommentarer kring repertoaren.

Ut i kvällsmörkret gick vi sen alla på flera sätt längs en minnenas allé och tänkte säkert de flesta att den där Harry Arnold han var allt något riktigt speciellt.

Amiralens storband

Johannamuseet

Skurup den 15 september 2009

 Christer Svärd, Bertil Palm, Bertil Zättersköld, Jan Ståhl tp

Gert Andersson, Sven Arnberg, Bengt Joelsson, Henrik Alkevall tb

Bengt Jeppson, Björn Helander, Sigge Goldberg, Per Norling, Tord Alemo s

Stefan Hansson p , Lasse Lantz g, David Andersson b, Anders Hassgård tr

Petri Soikelli vocAnders Åhlin s, leader