Bibben Fagerström minns Lars Erstrand

En stor swingmusiker har lämnat scenen

 Lars Erstrand, denne eminente vibrafonist, känd över hela världen, fick i onsdags den 11 mars ge upp kampen mot sin cancer. Givetvis sörjer en hel jazzvärld Lars Erstrands bortgång. Vi jazzvänner känner  en stor saknad samtidigt med stor tacksamhet för vad han betytt för oss.

Född i Uppsala den 27 september 1936 började han redan i pojkåren musicera. Han paraderade i skolorkestern, spelade trombon eller bastuba. Han medverkade också och sjöng koraler i domkyrkans kör. Började spela piano, och som 15-åring även vibrafon. På tidigt 60-tal spelade han rock-piano med Little Gerhard. Snart nog fick han upp öronen för god swingmusik. Som vibrafonen var hans instrument, blev det Lionel Hampton som blev hans stora inspirationskälla. Hampton var ju mycket knuten till Benny Goodman, och den stilen blev riktmärke för Erstrand. Det resulterade i ett samarbete med Ove Lind, som ju i alla år spelat i Goodmans anda, och Erstrand/Lind kvartetten var med om formidabla succéer.

Våren 1972 var Lars Erstrand inbjuden att spela med Goodman i Paris. Det blev en ömsesidig högaktning, och när Goodman några år senare, 1979, fyllde sina 70 år uppvaktade Erstrand honom med det fina albumet man spelat in i Sverige ”Swinging For The King”. Bob Wilbur var delaktig i detta. Han hade också fått över Lars Erstrand till USA, och man gjorde en del inspelningar, bland annat på gamla kända Hampton nummer. Med Wilbur turnérade Erstrand mycket runt om i Europa, främst England.

Peanuts Hucko var en stor klarinettist. Han satte hösten 1983 upp en ensemble som gjorde ”A Tribute To Benny Goodman”. Det var handplockade stjärnmusiker i den konstellationen. Givetvis var vibrafonplatsen given för Lars Erstrand. Trots att Lars Erstrand farit runt om i världen, så har alltid Uppsala varit hans hemort. Här har han en gammal kvartett, som heter Ertstrand Four, eller Fåren, som man brukar benämna dom.

Lionel Hampton besökte Sverige sista gången, 1991. Då ordnades ett sammanträffande mellan dessa stora vibrafonister. Det resulterade i en inspelning av Lars Johansson, ”Two Generations – Lionel Hampton Meets Lars Erstrand”, utgiven på Phontastic, Phont NCD 8807.

När Ove Lind avled 1991 var det lite svårt att fortsätta med den Goodman inriktade musik Erstrand/Lind kvarttetten haft. Lösningen kom efter en tid, då man kom i kontakt med den utmärkte finske klarinettisten Antti Sarpila. Så blev Swedish Swing Society till. En ensemble som nu i många år glatt oss, även internationellt.

Visst känns det tungt. Vetskapen att han nu för gott lagt ned klubborna på sin vibrafon. Aldrig mer få höra hans melodiska svängiga solon. Men det är en tröst att han efterlämnat så många förnämliga inspelningar. Men saknaden av vännen Lars Erstrand är enorm.