(15 april 1938 – 31 oktober 2000)
Hans sjungande, gungande baskomp och fantasifulla, melodiska solon med stråke hördes i många grupper och han vann genom turnéer och skivinspelningar ryktbarhet även utanför Sverige. 1965 var han etta bland basisterna i OJs nordiska favoritomröstning.
Björn Alke föddes i Sundsvall och började studera violin vid nio års ålder. I tonåren medverkade han som basist och pianist i olika orkestrar i hemstaden. 1960 kom han till Stockholm för att studera soloviolin vid Kungliga Musikhögskolan.
Som basist blev han snabbt känd i Stockholms jazzkretsar och avbröt 1964 studierna för att ägna sig åt jazzmusik på heltid. Han spelade i grupper ledda av bland andra Eje Thelin, Staffan Abeleen, Lars Sjösten och Lars Gullin, med vilken han spelade i 15 år.
Ofta var han också också ackompanjatör till gästande amerikanska solister som Dexter Gordon, Kenny Dorham, Johnny Griffin, Lucky Thompson, Ben Webster med flera. Under 1960-talet skrev han också musik till ett par svenska långfilmer.
1973 bildade Björn Alke en kvartett som året därpå vann Rikskonserters och OJ:s omröstning och utmärkelse Jazz i Sverige, vilket resulterade i en lp och turné. Han var gift med sångerskan Lulu Engdahl, och hon medverkade på hans andra skiva Fine and Mellow, gjord för EMI 1976, och de fortsatte sedan att framträda tillsammans.
Sedan Björn i början av 1980-talet utbildat sig till jazzpedagog vid Kungliga Musikhögskolan bodde de några år i Piteå, där de undervisade vid Framnäs Folkhögskola och Musikhögskolan i Piteå. Under många år var han också verksam som privatlärare.
Paret Alke gjorde turnéer och gav konserter tillsammans och Björn medverkade även i en rad andra grupper. Under åttiotalet började han framträda som pianist, både solo och som ackompanjatör till Lulu, bland annat på skivan Jazz i Sverige ’89, som gjordes sedan Rikskonserter utsett henne till det årets jazzartist. 1991 gjorde Björn Alke en instrumental kvartettskiva, Forever Lulu, där han själv spelar piano och Palle Danielsson är basist.
1994 medverkade han som basist på albumet Late Date där han och de övriga kvarvarande medlemmarna av Lars Gullins sista grupp (Bernt Rosengren saxofon, Lars Sjösten piano, Fredrik Norén trummor) spelar Gullins kompositioner. På grund av sviktande hälsa framträdde han under senare delen av 1990-talet endast vid ett fåtal tillfällen.
Artiklar:
Gillar att spela starkt, Björn Alke, OJ juli/augusti 1973
CD:
Late Date – A tribute to Lars Gullin (Mirrors)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här