(7 augusti 1920–11 februari 1971)
Harry Arnolds namn förknippas främst med den studioorkester i storbandsformat, som han ledde inom Sveriges Radio 1956-65. Radiobandet som innehöll många välkända svenska jazzsolister, hördes i radio i stort sett varje vecka.
Harry Arnold Persson, född i Helsingborg, avvecklade sitt efternamn när han 22 år gammal blev orkesterledare på Amiralen, den stora danssalongen i Malmö Folkets Park. Från 1942 till 1949 ledde han där ett elvamannaband, där han själv mest spelade alt i saxofonsektionens förstastämma och dessutom klarinett men sällan eller aldrig framträdde som solist.
I stället satte han prägel som kompositör och framför allt arrangör, inspirerad särskilt av Sy Oliver (Jimmie Luncefords och Tommy Dorseys orkestrar), och han framträdde ibland som vokalist. Arnolds orkester blev mer och mer känd genom radiosändningar och turnéer. 1945 gav bandet en konsert i Stockholm och väckte uppmärksamhet för sitt välklingande ensemblespel; då gjorde det också sin enda skivinspelning, en 78-varvare på Sonora.
Arnold började därefter skriva arrangemang åt bland andra Thore Ehrling, som erbjöd honom engagemang i sin orkester. Sommaren 1949 överlät Arnold ledarskapet för Amiralenbandet till sin trombonist Gordon Olsson och flyttade till Stockholm. Där blev han snart engagerad i alla möjliga uppdrag vid sidan av jobbet som först tenor- och från våren 1951 altsaxofonist hos Ehrling. 1952 slutade han i orkestern för att på heltid vara kapellmästare för mängder av schlagerinspelningar, vara musikchef på Europa-Film och mycket annat.
Inte minst startade han Radiobandet, som debuterade i oktober 1956 och gjorde sina sista inspelningar våren 1965. Orkestern, som från början var tänkt att utföra både jazz-, dans- och underhållningsmusik åt radion, fick internationell uppmärksamhet för några av sina första skivinspelningar, som gavs ut på LP i USA under namnet The Jazztone Mystery Band; när musiken anonymt spelats upp för några kända amerikanska musiker och kritiker, hade dessa gissat på några av de främsta storbanden i USA. Radiobandet samarbetade genom åren med många gästande solister, och till dess repertoar bidrog åtskilliga framstående arrangörer, bland andra Gösta Theselius, Bengt-Arne Wallin, Georg Riedel och Jan Johansson.
En höjdpunkt var ett konsert- och skivsamarbete i Stockholm 1958 med amerikanen Quincy Jones, som vid detta tillfälle bland annat presenterade sin komposition The Midnight Sun Never Sets, där Arne Domnérus lanserades som solist på altsaxofon. Bland Radiobandets medlemmar i övrigt fanns trumpetaren Benny Bailey (bosatt i Sverige 1955-59), trombonisten Åke Persson, pianisten Bengt Hallberg, tenorsaxofonisten Bjarne Nerem och många andra, framstående improvisatörer.
Efter några år minskades Radiobandets exponering i radio successivt. Arnold själv hade uppdrag hos tyska radioorkestrar med mera men lämnade musiken och var bland annat delägare i en stearinljusfabrik på Irland, innan han avled i Stockholm, 51 år gammal. Hans minne vårdas av Harry Arnold-sällskapet i Malmö, som ger ut en medlemsbulletin, delar ut ett årligt Arnold-stipendium och som återkommande arrangerar lokala evenemang i Arnolds musikaliska anda.
Artiklar i urval:
Svenskt stjärnalbum, OJ 7/1946
Inte bäst men annorlunda, OJ 10/1957
Är det besvärligt med stort band?, Estrad 2/1959
Otaliga artiklar i Harry Arnold-sällskapets bulletin ”Stand By”
CD i urval:
Harry Arnold ”Premiär” (Ancha)
Harry Arnold ”Guldkorn” (Warner)
Harry Arnold with Tony Scott & Quincy Jones, ”In Concert 1957-58” (Dragon)
Harry Arnold ”Studio Sessions 1956-58” (Dragon)
Harry Arnold ”Jazz Show” Live 1959 (Ancha)
Harry Arnold ”Big Band 1964-65 vol. 1” (Dragon)
Harry Arnold ”Big Band 1964-65 vol. 2” (Dragon)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
