Colliander, Pierre – klarinettist, tenorsaxofonist och revyartist

(20 januari 1912 – 26 september 1956)

Pierre Mauritz Colliander, som var född i Göteborg av en fransk mor och svensk far, fångades tidigt av musiken. Han började spela banjo, övergick som 16-åring till saxofon och ledde tidigt sin egen amatörorkester som bland annat spelade på Lorensberg, Eggers och Valand i hemstaden.

Han gick på handelsinstitut men valde att bli yrkesmusiker 1935 när han började med Frank Vernons orkester som då spelade i Helsingborg. Året därpå kom han till Stockholm som tenorist hos Gösta Jonsson i vars ”rytmiska revy” hans utförsgåvor som både musiker och komisk underhållare togs till vara. Han blev snart uppmärksammad och uppskattad i Stockholms jazzkretsar och spelade senare med flera kända kapellmästare som Miff Görling och Seymour Österwall. En tid ledde han också en egen orkester.

I en presentationsartikel i OJ:s juninummer 1937 beskrivs han som hängiven samlare av jazzskivor, och bland hans musikaliska inspirationskällor nämns klarinettisten Pee Wee Russell och tenorsaxofonisten Chu Berry.

På 1940-talet lämnade Colliander musikeryrket för att spela revy hos bland andra Karl-Gerhard. Han gjorde också några filmroller som musiker, till exempel i ”Hem från Babylon” och ”Söderpojkar” (bägge 1941), ”En trallande jänta” (1942) och ”Sången om Stockholm” (1947). Han återvände så småningom till Göteborg där han var bosatt vid sin död.

Artiklar:

Svenskt Stjärnalbum OJ, juni 1937.