Löwå, Dag – tenorsaxofonist, altsaxofonist, klarinettist, orkesterledare

(29 september 1921–27 december 1977)

Dag Löwå föddes i Uppsala. Han växte upp i ett hem där fadern var en duktig pianist som ofta spelade i festliga sammanhang och som också gav pianolektioner på fritiden. Även Dag fick tidigt lektioner på piano men övergick snart till klarinett och saxofon. I början av 1940-talet spelade han med olika lokala orkestrar i hemstaden. Hans stora idol var Lester Young och han arbetade flitigt för att tillägna sig dennes tonspråk.

I mitten av 1940-talet ingick han i den semiprofessionella och ungdomliga Stockholmsorkestern Carlton. Den spelade bland annat på Gröna Lund flera somrar när den ordinarie orkestern, ledd av Seymour Österwall, var på turné. ”Orkestern är helt igenom samspelt och välrepeterad och har ett fint urval av goda arrangemang” skrev OJ 1944. Säsongen 1946–47 ingick Löwå i Lulle Ellbojs storband på Vinterpalatset i Stockholm, där han efterträdde Arne Domnérus på altsax.

Därefter spelade han, nu huvudsakligen tenorsax, med flera kapellmästare i Stockholm som Sam Samson, Jay Elwing, Olle Jacobsson, Curt Fahgén och Simon Brehm och med Sven Sjöholm i Göteborg. Vintersäsongen 1948-49 spelade han med danske pianisten Leo Mathiesens orkester på en nattklubb i belgiska Liege.

På 1950-talet återvände han till Uppsala och spelade där med bland andra Gunnar Hoffs sextett. I slutet av årtiondet ingick han i en sextett med Peanuts Holland som hade många spelningar på stadens studentnationer och även turnerade i folkparkerna. Några år på 1960-talet drev han en musikaffär i Uppsala. Samtidigt ledde han under många år egna orkestrar som spelade på nationerna och olika dansställen i och omkring Uppsala och även gjorde turnéer i Norrland under veckosluten. Under 1970-talet var han med i Uppsala Swingband, men det sista årtiondet ägnade han sin mesta tid åt ett familjeföretag i konfektionsbranschen.