Enders, Georg – pianist, kapellmästare, kompositör

(20 januari 1898 – 17 april 1954)

Georg Enders föddes i Kopitz i Böhmen och kom 1925 till Sverige. Under några år arbetade han som biografmusiker, men det var ett jobb som försvann när ljudfilmen 1929 kom till Sverige. Han etablerade sig då i stället som orkesterledare och åren 1930–36 var han kapellmästare på Berns Salonger i Stockholm.

Enders var själv inte någon jazzmusiker men genom åren var det många av samtidens kända jazzprofiler som medverkade i hans orkestrar där man bland andra kunde höra trumslagaren Anders Soldén, pianisten Bertil Forsberg, gitarristen Allan Hedberg, trumpetarna Yngve Nilsson och Olle Hedberg, och saxofonisterna Tony Mason, och Tore Westlund.

Enders var också flitigt verksam i skivstudior under 1930-talet och av han jazzigare inspelningar finns tre spår på volym 1 i Caprice-serien Svensk Jazzhistoria och även ett spår där han spelar dubbelpiano med Bertil Forsberg. Också i seriens volym 2 är orkestern med på två spår.

När jobbet på Berns upphörde 1936 reste Enders med sin orkester till Leningrad (nuvarande St Petersburg), för ett halvårslångt engagemang. Senare spelade han bland annat på Stadshuskällaren i Stockholm och under flera säsonger ledde han också orkestern på China-varietén. Mot slutet av sitt liv skötte han dessutom Musiketablissemangens Förenings Engagemangsbyrå.

Enders gjorde sig även känd som schlagerkompositör och levererade många populära melodier till Ernst Rolf, däribland Vad kvinnan vill, Din vår är min vår och I sjunde himlen. Han skrev också musiken till Gösta Rybrants operett Hans kunglig höghet prins X, en stor radiosuccé vid mitten av 1930-talet.

I boken ”Sveriges Musiker” (Stockholm, 1944) utgiven till förmån för Svenska Musikerförbundets humanitära fond, medverkade Enders med artikeln ”Den moderna dansmusikens genombrott” om ändrad musiksmak och jazzens etablering i Sverige, decenniet efter första världskriget.