Erstrand, Lars – vibrafonist

 27 september 1936 – 11 mars 2009

Lars Erstrands stora förebild var Lionel Hampton som han i hög grad motsvarade vad gäller spelglädje och teknisk färdighet. Lars Erstrands vibrafon passade perfekt i swingmusik, inte minst sådan modellerad efter Benny Goodmans.

Lars Erstrand föddes i Uppsala och började spela piano innan han som 15-åring fick sin första vibrafon. På 1950-talet spelade han med lokala orkesterledare som klarinettisten Rune Plyhm och trumslagaren Ove Lindbom. I mitten av 1960-talet började han spela med klarinettisten Ove Lind, ett samarbete som varade fram till Linds död 1991. De spelade swing inspirerad av Benny Goodmans smågrupper. När jazzpuben Stampen öppnade i Stockholm 1968 fick Lind och Erstrand en scen där de ofta framträdde. Tillsammans med musiker som pianisten Rolf Larsson, gitarristen Nicke Wöhrmann, basisten Arne Wilhelmsson och trumslagaren Pelle Hultén gjorde de också omfattande turnéer i landet; de framträdde i folkparker, på festivaler och jazzklubbar, i radio och TV, på Skansen, och på en lång rad skivor.

Ganska tidigt påbörjade Erstrand en internationell karriär. Den fick en rejäl knuff framåt 1972 när han tillsammans med ytterligare några svenska musiker blev ombedd att komma till Paris och ge en konsert med Benny Goodman. Några år senare när han spelade med Bob Wilber på Michael’s Pub i New York var Goodman där och bad att få sitta in. Genom åren blev det åtskilliga engagemang utomlands, såväl i Europa som i Japan och USA.
Erstrand framträdde i många sammanhang till exempel med Alice Babs, Arne Domnérus, Svend Asmussen, Peanuts Hucko, Scott Hamilton, Ken Peplowski och Frank Vignola. Sin idol Lionel Hampton träffade han också och de spelade tillsammans några gånger. 1991 förverkligades en länge närd dröm: när Hampton var på besök i Sverige gavs äntligen tillfälle att spela in den platta de länge talat om att göra tillsammans.

Några år runt 1990 var Erstrand ”länsmusiker”, fast engagerad av Västmanlandsmusiken där han ledde en kvartett. Han spelade också många år i Swedish Swing Society tillsammans med Antti Sarpila klarinett, Ulf Johansson Werre piano och Björn Sjödin trummor. Under sina sista år ledde han också kvartetten ”Lars Erstrand Four”.

Artiklar:
Litet porträtt, OJ 4/1971
”Att spela ärligt är det viktigaste”, OJ mars 1992

CD i urval:
”The Best of Lars Erstrand 1983-95” (Opus 3)
”Two Generations – Lionel Hampton meets Lars Erstrand” (Phontastic)
”Beautiful Friendship” Lars Erstrand Quartet with friends (Ken Peplowski och Frank Vignola) (Sittel)
”Everything Is Fine” (Sittel), dubbelalbum