(30 oktober 1937 – 29 november 2000)
Leif Håkansson föddes och växte upp i Stockholm. I tonåren blev han trumslagare, först i Tuxedo Brass Band, som gjorde ett par EP-skivor för Knäppupp 1956, och sedan i Alf Nilssons Dixiegrupp, som gjorde en Storyville-EP 1958.
1959 kom han till Jack Lidströms orkester. Året därpå, när Hep Cats spelade på festival i Berlin, utnämndes Leif Håkansson av kritikern Joachim Berendt till ”Europas bäste dixielandstrumslagare”.
Hos Lidström spelade han sedan i alla år, bortsett från en musikaliskt mindre aktiv period på sextiotalet då han var lagledare och tränare i simning – en sport som han själv utövade på landslagsnivå. Han ingick på sjuttiotalet också i Dixie Group 62 och var en tid även med i Cave Stompers – till vilka orkestrars skilda stilar han förhöll sig med lysande flexibilitet, på samma sätt som han gärna spelade swingmusik och även andra sorters jazz.
Vid sidan av musicerandet var han till yrket sadelmakare; åt många musiker tillverkade han på beställning instrumentfodral, som inte bara passade som handsken utan dessutom var nära nog outslitliga.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
