Hjukström, Casper – saxofonist, klarinettist, arrangör

10 september 1911 – 25 december 1976

Casper Hjukström föddes i Sorsele och hade musikaliskt påbrå genom sin far som var violinist i en amatörorkester. Som sjuåring började han lära sig spela orgel. Senare gick han över till klarinett och blev snart så skicklig att han, bara tolv år gammal, fick komma med i samma orkester som fadern.

1930 tog han värvning i musikkåren vid I 20 i Umeå, där han fick en gedigen skolning och grundlade sin tekniska färdighet. Han stannade som regementsmusiker i drygt fem år och spelade under denna tid också flitigt som dansmusiker med egen orkester i och omkring Umeå.

Vid nyåret 1936 flyttade han till Stockholm för att bli saxofonist i Sune Lundvalls orkester på Bal Palais. På sommaren turnerade han med Sam Samson och vintersäsongen 1936-37 spelade han med Malte Johnsons orkester i Göteborg. Sommaren 1937 återvände han till Samson och spelade med honom på Salle de Paris i Stockholm till 1942, då han blev medlem i Thore Ehrlings orkester. Där ledde han först saxsektionen men efter ett par år gick han över från alt- till barytonsax.

Han stannade hos Ehrling till 1947 och spelades sedan med bland andra Lulle Ellboj och Charlie Norman och med Gösta Törner på Grand Hotel och Operakällaren. Han medverkade under 1940-talet på många grammofonskivor, och gjorde 1941 tre 78-varvare för skivmärket Sonora med en egen sextett, där han spelade klarinett.

Han var med i Estrads elitorkester, och gjorde inspelningar med bland andra Alice Babs, Simon Brehm, Erik Frank, Stig Holm, Gösta Törner, Thore Jederby, Allan Johansson, Walter Larsson och Nisse Lind. Han var också en flitig arrangör och segrade 1945 i Nordiska Musikförlagets arrangemangstävling med kompositionen ”Volcano”.

Större delen av 1950-talet och början av 1960-talet spelade han huvudsakligen i större, orkestrar, ofta i revysammanhang, till exempel hos Knäppupp, Holiday on Ice och Cirkus Scott. Därefter arbetade han bland annat på ett tryckeri och spelade endast sporadiskt.

Hans förmåga att hitta på lustiga ordvändningar, uppskattad inte minst av musikerkolleger, lyftes 1951 fram av Povel Ramel i en radiosketch med saxofonisterna Hjukström och Nils Blücker, ”Selfäjarna”, som 1979 gavs ut på skiva.

Artikel:

Svenskt Stjärnalbum, OJ 11/1940