24 oktober 1910–24 oktober 2003
Malte Johnson föddes i Helsingborg men hans namn är intimt förknippat med nöjeslivet i Göteborg, där han blev ett slags motsvarighet till Thore Ehrling i Stockholm – en duktig orkesterledare med sinne både för musik och affärer; flera av populärmusikens nymodigheter lanserades först i Sverige av Malte Johnson.
Till Göteborg kom han som 25-åring efter att ha studerat fiol i hemstaden och i Köpenhamn, dessutom lärt sig spela saxofon, och medverkat i en rad olika orkestrar på dansbanor och restauranger, ibland på långväga turnéer i landet. Hösten 1935 började han i Sam Samsons orkester på danssalongen Wauxhall i Göteborg, och ett år senare tog han över som kapellmästare sedan Samson fått engagemang i Stockholm.
Johnsons orkester på Wauxhall (och med sommarengagemang i bland annat Varberg och Helsingborg) blev snart vida populär, särskilt sedan den 1939 börjat höras i radions dansmusiksändningar. Sättningen var trumpet, tre saxofoner och komp, plus ett antal biinstrument för att kunna variera klangen och dansrepertoaren. Två av Johnsons musiker, trumpetaren Sven Sjöholm och saxofonisten Gösta Haag, bildade så småningom egna orkestrar som var välkända och populära i Göteborg.
Malte Johnson flyttade 1943 över till restaurang Kungsgillet där orkestern utökades till tio man, och hösten 1944 efterträdde den Åke Fagerlunds band på Liseberg, där numerären successivt steg till 13 musiker – vilket då var lika med fullt storband. På Liseberg spelade Johnson under hela femtiotalet – sommartid på utedansbanan och vintersäsongen på Rotundan (Rondo).
Ofta medverkade Sonya Hedenbratt som vokalist. Bandet gästspelade också på Gröna Lund och Nalen i Stockholm samt i Oslo, och gav jazzkonserter. Belägenheten i Göteborg, fjärran från studior och skivbolag, gjorde dessvärre, att orkestern inte spelades in på skiva förrän vid mitten av femtiotalet, och då i en blandad, inte alltför jazzbetonad repertoar.
Redan på fyrtiotalet hade bandet emellertid rykte om sig som en av landets bästa jazzorkestrar med flera goda solister och en intressant, modern repertoar – inte minst i slutet av decenniet, då musiken tog färg av den nya bebopstilen.
Många kända musiker medverkade i Johnsons orkester: några var trumpetarna Bengt-Arne Wallin, Gösta Nilsson och Lasse Samuelson, trombonisten Andreas Skjold, saxofonisterna Rolf Bäckman och Börje Fredriksson, som alla sedan etablerade sig i Stockholm, samt trumpetarna Rune och Hasse Lindgren, tenorsaxofonisten Sören Ahrnot och trumslagaren Arne Milefors, vars musikerbanor framför allt är förknippade med Johnsons orkester och dansmusiken på Liseberg. Från bandets många radiosändningar finns några enstaka inspelningar bevarade, och de bestyrker dess goda rykte.
När Johnson slutat som kapellmästare drev han 1961-69 Kungsgillet, och senare var han bland annat engagerad i etablerandet av arenan Scandinavium.
Bok:
Tore Ljungberg: Malte – musik minnen magi (Tre Böcker Förlag AB 1993)
Artiklar:
Göteborg bör vara stolt över Malte och Liseberg, Estrad 8/1954
CD:
Malte – musik magi, Malte Johnsons orkester 1947-58 (Imogena)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här