(12 december 1925 – 10 februari 1972)
Leif Johnsson var född i Skellefteå och i hemstaden gjorde han sig tidigt känd som klarinettist och saxofonist.
Vid sidan av sitt dagliga arbete som frisör hade han en amatörorkester och han lyssnade mycket på saxofonister som Coleman Hawkins, Chu Berry och Lester Young. Särskilt den sistnämnde kom att prägla hans eget spel och när han efter några år blev professionell och flyttade till Stockholm gick han under namnet ”Norrlands-Lester”, senare bara ”Lester”.
Som yrkesmusiker spelade han och turnerade med kapellmästare som Thore Jederby, Thore Swanerud, Åke Persson och Joe Harris. När jazzen fick maka på sig för annan musik kom Leif Johnsson i skymundan. Men 1968 när jazzpuben Stampen öppnade under slagordet ”Happy Jazz” blev musiken åter mera gångbar.
Johnsson kunde nu då och då höras där och på andra jazzställen, men speltillfällena var få. Som Albrekt von Konow (som Johnsson spelade med 1971) påpekade: ”För en riktig speleman utan vassa armbågar var det bistra tider.”
Leif Johnsson förblev en av de många obesjungna, begåvade musiker varav jazzens historia är så full.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här