(22 mars 1928 – 23 oktober 1992)
Knud Jörgensen var en mångsidig jazzpianist med utpräglad blueskänsla, personlig harmonisering och kraftfull rytmik.
Han föddes i Köpenhamn och spelade i unga år violin. Men när han var tolv år övergick han till piano och upptäckte samtidigt jazzen. 1947 vikarierade han en lägre tid för pianisten Leo Mathiesen i dennes kvintett och 1948-51 spelade han med Harlem Kiddies, som av och till turnerade i Sverige.
Han hade också sin egen trio och 1954-56 turnerade han i Sverige med Gottliebkvintetten som även hade spelningar på Nalen i Stockholm. Han beslöt sig då för att stanna i Sverige för gott. Våren 1957 ledde han en egen kvintett på Gåshaga Värdshus på Lidingö och senare under femtiotalet turnerade han bland annat med Casino- och Scalarevyerna.
I början av sextiotalet spelade han sig jorden runt med m/s Kungsholm. Han efterträdde Bengt Hallberg i det populära radioprogrammet ”Fiskartorpet” och 1962-63 var hans kvartett (med Jimmy Woode Jr bas, Sture Kallin trummor och Loffe Norman gitarr) husband i serien ”Långa raden”. Hans trio ackompanjerade också olika solister i serien ”Schoolways” med radiosända jazzkonserter från olika gymnasie- och yrkesskolor runt om i landet.
Jörgensen var en av de första jazzpianisterna i Sverige som på 1960-talet började använda Hammondorgel vid sina framträdanden. Hans mångsidighet var stor och han anlitades för ackompanjemangsuppdrag och studioinspelningar. Ett exempel på det senare var när amerikanske producenten Norman Granz ville presentera sångerskan Ella Fitzgerald på en singel där hon sjöng på tyska språket. Jörgensen med trio kompade henne när You’re Driving Me Crazy sommaren 1961 i en studio i Köpenhamn blev Ich fühle mich Crazy.
1963-66 spelade Jörgensen i Arne Söderlunds orkester på restauranger i Sverige och i Danmark och sedan följde liknande jobb med Ernie Englunds band. Emellanåt kompade han också olika gästsolister till exempel på Gröna Lund. På sjuttiotalet var han under åtta säsonger revykapellmästare på Folkan. Från slutet av 1970-talet spelade han huvudsakligen med basisten Bengt Hanson på duo eller trio, ibland med tillägg av någon solist. Själv tyckte han att etiketten jazzpianist var för snäv och föredrog att kalla sig rätt och slätt musiker. Oavsett genrer och etiketter förmådde han förmedla sin spelglädje både till medmusiker och till publik.
Artiklar:
Litet porträtt, OJ 1/1971
Strävsamme Knud, OJ 3/1984
CD:
Knud Jörgensen Skiss (Touché Music)
Knud Jörgensen Bojangels (Touché Music)
Jazz Trio (Opus 3)
Eric Dolphy Stockholm Sessions (Enja)
John Högman Good Night Sistser (Sittel)
Lars Erstrand and Four Brothers (Opus 3)
Arne Domnérus Duke’s Music (Phontastic)
Hasse Kahn Royal Export (Dragon)
Rolf Billberg Darn That Dream (Dragon)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här