Larsson, Rolf – pianist, orkesterledare

28 januari 1918 – 5 maj 1991

Rolf Larssons namn är främst förknippat med svensk swingmusik i Benny Goodmans och Teddy Wilsons anda, men han var mer mångsidig än så, uppskattad och flitigt anlitad inom allehanda jazz och populärmusik.

Rolf Evert Larsson föddes i Linköping. Han var son till bondkomikern Skånska Lasse (Theodor Larsson, 1880-1937) och växte upp i Mjölby i en stor syskonskara där alla fick lära sig spela. Bland de mer namnkunniga syskonen kan nämnas Walter och Nils (Lasse Mollby) som båda spelade piano och trumpet, och systern Gun som sjöng.

Rolf började spela med olika amatörband i Mjölby och 1936–37 reste han på turné med sin far. Därefter spelade han något år med brodern Walters orkester. Våren 1939 kom han till Stockholm och fick jobb i Sune Lundvalls orkester på Bal Palais. Han spelade därefter med orkestrar under ledning av bland andra Håkan von Eichwald, Jay Elwing och Charles Redland, och ledde även en orkester tillsammans med brodern Walter, innan han hösten 1943 började med Lulle Ellbojs nya storband på Vinterpalatset.

Rolfs stora idol var Teddy Wilson och han blev ofta omtalad för sitt eleganta och smakfulla pianospel. Sedan Ellboj upplöst sin orkester våren 1947 spelade Rolf i olika smågrupper som till exempel Emil Iwrings innan han 1948 kom till Seymour Österwalls orkester som den vintersäsongen spelade på Bal Palais. På somrarna spelade man på Gröna Lund och de följande vintrarna turnerade man runt landet till olika Folkets Hus och andra danslokaler. I Seymours orkester hade han en tid bland andra Nisse Skoog, Rolf Blomquist, Lars Gullin och Jack Norén som medmusikanter och tillsammans spelade de också i ett litet bebop-band inom orkestern.

Sedan han 1952 slutat hos Seymour, ledde Rolf oftast egna smågrupper, bland annat flera år på restaurang Sfinx i Stockholm. Han spelade också mycket i radio och så småningom även i TV, inte minst som mångsidig ackompanjatör, och gjorde skivinspelningar med olika jazzgrupper (inklusive Harry Arnolds Radioband) och även med populärartister.

När jazzpuben Stampen öppnade i Gamla Stan 1968 och lanserade begreppet ”Happy Jazz” upplevde Rolf Larsson något av en ”revival” och spelade ofta där i grupper med Ove Lind och Lars Erstrand. Det var musik som hämtade mycket av sin inspiration i Benny Goodmans smågrupper, och det var en stor upplevelse för Rolf när han 1972, tillsammans med ytterligare några svenska musiker, fick resa till Paris och spela med Goodman vid en välgörenhetskonsert (en repetition dagen innan spelades in för TV).

Rolf fortsatte under hela 1980-talet att spela i olika swinggrupper ofta tillsammans med Ove Lind, som avled i april 1991, bara ett par veckor före Rolf. Så sent som i mars samma år framträdde de båda tillsammans med Lionel Hampton, en annan av deras stora idoler, på Folkets Hus i Stockholm.

Artiklar:
Svenskt stjärnalbum, OJ 12/1944
På omslaget, OJ 8/1954
Aktuell pianistveteran, OJ 2/1971

CD i urval:
Lulle Ellbojs orkester, Time for Jump 1944-46 (Dragon)
Gösta Törner ”Trumpet Player” (Phontastic)
Bjarne Nerem ”How Long Has This Been Going On?” (Gemini)