Lindberg, Göran – jazzpianist och –pedagog

(4 februari 1939-13 juli 2016)

Från 1980 och fram till pensioneringen 1994 hade Göran Lindberg en ledande funktion inom den jazzundervisning som då byggdes upp inom Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, där han var lärare och inspiratör åt många yngre musiker, som snart blev etablerade namn.

Förutom ett brett musikaliskt kunnande förmedlade han också trådar bakåt i jazzhistorien, där han själv på 1960-talet framträtt bland annat på legendariska jazzrestaurangen Gyllene Cirkeln med flera av de stora personligheterna, inklusive saxofonisterna Coleman Hawkins, Don Byas, Dexter Gordon och Lucky Thompson samt trumpetaren Kenny Dorham och violinisten Stuff Smith.

Under flera år hade han också varit Monica Zetterlunds pianist, och han hade medverkat i flera av den svenska jazzens främsta grupper, som trombonisten Eje Thelins kvintett samt Bernt Rosengrens storband.

Göran Lindberg var född och uppvuxen i Stockholm, började ta pianolektioner som sexåring och spelade trumpet i dixielandband innan han helt övergick till pianospel och jazz i nyare stilar, inspirerad av skivor med bland andra Bud Powell och Horace Silver. Han deltog i jam sessions på Nalen och tillhörde den krets av unga, begåvade musiker som olika kapellmästare rekryterade till helgturnéer i landsorten. En av dessa var amerikanske trumslagaren Joe Harris, som 1956-59 bodde och verkade i Stockholm. I Harris kvintett fanns också trombonisten Eje Thelin som blev Görans nära vän och spelkamrat, När Thelin 1962 bildade en kvintett som snart gästspelade i Oslo samt turnerade och gjorde inspelningar i Polen, fanns Göran Lindberg med. I början av 1960-talet turnerade han också flitigt med Monica Zetterlund, bland annat i de svenska folkparkerna. Han var också engagerad i jazzmusikerorganisationen Emanon och deltog i den amerikanske kompositören George Russells studieverksamhet inom ABF.

När jazzen blev allt mer marginaliserad och speltillfällena tröt, arbetade han som arrangör, repetitör och ackompanjatör i olika revysammanhang, bland annat med Povel Ramel, Wenche Myre och Beppe Wolgers. Han spelade också med Putte Wickman (till exempel vid dennes samarbete med Sivuca). Göran var också en av initiativtagarna till improvisationssymposiet ”Ad Lib-79” som hölls i Stockholm, och detta ledde vidare till anställningen vid Kungl. Musikhögskolan vars nya ”jazzlinje” inte mottogs med entusiasm av alla; Göran berättade bland annat hur en äldre pianoprofessor föraktfullt refererade till den som ”boogie woogie-avdelningen”.

I eget namn gjorde Göran Lindberg 1984 en enda skiva, Don’t Explain. Han medverkade vid mitten av 1980-talet även på hyllade LP under ledning av Krister Andersson, Bertil Lövgren, Bernt Rosengren och Rolf Ericson, varav flera belönades med OJs utmärkelse Gyllene Skivan för årets bästa svenska jazzutgåva.

Göran Lindbergs hängivenhet och lyhördhet, både som solist och ackompanjatör, gjorde honom högt uppskattad hos publik och medmusiker, liksom hans sällsamma förmåga att liksom få det att ”glimra” om pianot.

För Rikskonserter turnerade han med en grupp generationskamrater i ”New Brand Sextet” som spelade 1960-talsjazz i samband med utgivningen av musik från detta decennium i den retrospektiva jazzhistoriska CD-antologin på skivmärket Caprice. Han medverkade också i kvintetten Summit Meeting, som leddes av basisten Sture Nordin och gjorde en live-inspelad CD på legendariska klubben Bent J’s i danska Aarhus.

1982 tilldelades Göran Lindberg Jan Johansson-stipendiet och 2014 Monica Zetterlund-stipendiet.

Artiklar:

Göran Lindberg. Återvunnen till jazzen, OJ 6/1980

Unga jazzmusiker VII, Göran Lindberg, OJ 4/1961

CD:

Coleman Hawkins in Sweden (Dragon)

Rolf Ericson, Stockholm Sweetnin’ 1984 (Dragon)

Summit Meeting Live in Aarhus 1993 (Dragon)