Meny
12 december 1940 – 6 augusti 2008
Anders Lindskog var en av landets rämsta jazzsolister på tenorsaxofon med en spelstil som hade rötterna hos Lester Young, Charlie Parker, Gene Ammons och Stan Getz.
Han föddes i Örebro i ett hem där modern spelade piano och han blev tidigt jazzintresserad. Han böjade spela klarinett i trettonårsåldern men redan efter ett par år övergick han till tenorsax sedan han hört Stan Getz. 1959 blev han yrkesmusiker genom ett årslångt engagemang med Jean Josefssons band i Borås.
1960 spelade han med danske trumpetaren Allan Botschinsky på legendariska Vingården i Köpenhamn. Åter i Sverige spelade han sex år i Swing Sing Seven och dessutom med Nils Lindbergs ensembler, några månader med Ernie Englund på Mallorca och på turné med Östen Warnerbring och Harlem Kiddies.Tidigt på 1970-talet blev han medlem i Gugge Hedrenius Big Blues Band och i Bernt Rosengrens storband. Han spelade också med Albrekt von Konows Swingband samt gjorde inspelningar med bland andra Alice Babs och Rolf Ericson.
1983 drabbades han av cancer och tvingades amputera vänster lillfinger. Med hjälp av instrumentmakaren Jonas Näslund byggde han då om mekaniken på sin saxofon så att den passade för nio fingrar. Under senare år arbetade han som sjukvårdsbiträde inom långvården parallellt med spelningar med speljobb hos bland andra Maffy Falay, Lars Sjösten och i Gugge Hedrenius olika formationer.
Artiklar:
Litet porträtt: Anders Lindskog, OJ juli/augusti 1972
Rent spel rakt hur hjärtat, OJ juni 1995
CD:
Anders Lindskog, Cry Me A River (Touché Music)
Agneta Bauman, A time for Love (Touché Music)
Lindskog, Jacob Fischer, Jesper Lundgaard, Fine Together (Touché Music)
Albrekts Swingband 1949 – 1994 (Flash Music)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här