Meny
17 januari 1906 – 29 december 1976
Tony Mason var en av den svenska jazzens pionjärer och vår första ”hot stylist” på altsax. Han skrev även egna låtar, både jazz och så kallad ”kultis”.
Tony Mason (eg Anton Mattsson) föddes i Mora. Han växte upp i en musikalisk familj och fadern var anförare för Mora Musikkår. När Tony var 13 år började han vid Dalregementets musikkår där han utbildade sig på klarinett. Åren 1925-28 studerade han vid Musikaliska Akademien och var samtidigt musikkorpral vid Svea Livgarde. Redan under tiden vid Dalaregementet började han spela saxofon och fick jobb med lokala orkestrar. De första kontakterna med jazzen kom via radiosändningar från England med orkestrar som Savoy Orpheans, och mot slutet av tjugotalet var Jimmy Dorsey hans stora idol.
1928 avslutade Mason sina studier och sade också upp sig från Livgardet för att bli jazzmusiker på heltid. Första jobbet var med Frank Vernons orkester på nattklubben Monaco i Gamla Stan i Stockholm. Därefter spelade han säsongen 1928-29 med Paramountorkestern och påföljande säsong med den engelske violinisten Dick de Pauws orkester på Grand Hotel. Det var då han fick sitt engelskklingande artistnamn.
1930-31 spelade Mason med Georg Enders på Berns och Djurgårdscirkus innan han började som ledare för saxsektionen hos Håkan von Eichwalds orkester på Kaos (senare Fenix-Kronprinsen). Där blev han kvar när Arne Hülphers 1934 övertog kapellmästarskapet och fortsatte med honom tills orkestern upplöstes våren 1940. Med såväl von Eichwald som med Hülpers gjorde Mason flera turneer till Tyskland och reste även i de svenska Folkparkerna. Han framträdde också som kompositör och exekutör av traditionell svensk dansmusik, på skiva bland annat med sitt eget ”Masens Spelegäng”.
Under krigsåren spelade Mason bland annat med Thore Ehrling och Gösta Törner, vilka han också gjorde skivor med, och med trumslagaren Sven Fors band på Grand Hotel, Hasselbacken och Operakällaren. Han medverkade också i olika revyorkestrar. Från sommaren 1945 turnerade han i folkparkerna med sin egen orkester ”Tony Masons Showband”. 1952 gjorde han en halvårslång turné bland amerikanska militärförläggningar i Tyskland och fortsatte sedan att leda egna småband på olika restauranger. När det mot slutet av 1950-talet blev svårare att försörja sig som dansmusiker övergick Mason till att bli musiklärare. Han fortsatte dock att ta ströspelningar och var under en lång följd av år försteklarinettist i Solna blåsorkester.
CD:
Svensk Jazzhistoria, vol 1 (Caprice): tre spår med Svenska Paramount-orkestern från 1928, tre
med Paramountorkestern ”återuppstånden” 1952
Artiklar:
Svenskt stjärnalbum, OJ januari 1939
Tony Mason, OJ april 1969
Tony Mason Story, Musikern nr 7/8 och 9 1976
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här