Öfwerman, Rune – pianist, orkesterledare och skivproducent m.m.

24 december 1932 – 13 december 2013

Rune Öfwerman var brett verksam inom svensk jazz och populärmusik under 60 år. Född i Stockholm bodde han sina första 15 år i Vingåker i Södermanland, där han med måttlig entusiasm började ta pianolektioner. När han gick i realskolan i Katrineholm fångades han emellertid av jazzen, och när han kom till Stockholm för att fortsätta studera vid gymnasium hamnade han snart i en krets av unga musiker och jazzentusiaster.

Tillsammans med bland andra basisten Georg Riedel och Lasse Bagge, som på den tiden spelade trumpet, bildade han ett skolband, och därefter ledde han en kvintett som framgångsrikt deltog i OJs och Nalens orkestertävling samt i AT-jazzen (arrangerad av Afton-Tidningen).

Då hade hans musikaliska preferenser gått från boogie-woogie till tidens moderna uttryck: han upplevde Charlie Parkers gästspel i Stockholm hösten 1950 och hämtade inspiration till sitt eget pianospel från den jämnårige Bengt Hallberg, som redan var ett etablerat namn och mångas förebild.

19 år gammal turnerade Rune till amerikanska militärbaser i Tyskland med klarinettisten Tony Masons lilla band, något han senare i en OJ-intervju beskrev som ”ett omtumlande stökigt äventyr” som fick honom att bestämma sig för att aldrig någonsin bli musiker. Men strax därpå engagerades han till sin allra första skivinspelning av självaste Lars Gullin, gjorde sommarturné 1952 med trumpetaren Rolf Ericson, och snart följde engagemang med trombonisten George Vernons och basisten Thore Jederbys orkestrar.

Gymnasiestudierna lades definitivt på hyllan när han i januari 1954 började på heltid i Carl-Henrik Norins orkester på Nalen. Där fortsatte han ett par år senare i Hacke Björkstens och Åke Perssons gemensamma band, kompade olika gästsolister med egen trio (samarbetet 1957 med klarinettisten Tony Scott blev en förlösande händelse) och började göra skivor i eget namn, nu inspirerad i sitt pianospel av framför allt John Lewis och Horace Silver. 1958 ingick han i Almstedt-Lind Sextetten.

Han började snart också producera skivor åt det unga märket Gazell, och fick i denna roll en lysande framgång 1960 med ”Gotländsk sommarnatt”, spelad av trumpetaren Ernie Englund i vars band Rune då ingick. Som skivproducent för märkena Gazell och Sonet tillbringade han därefter mycken tid i studior och arbetade med många sorters musik men gjorde också jazzskivor med sina favoritartister, inte minst gitarristen Rune Gustafsson, och med internationella stjärnor som Toots Thielemans.

Parallellt fortsatte han själv att spela i olika sammanhang, 1969-80 inte minst med sångerskan Sylvia Vrethammar, som han under tio år var gift med. Han återkom också med enstaka egna jazzskivor i trioformat.

Runes entusiasm, högt utvecklade humor och närmast outtömliga förråd av musikerhistorier präglades av generositet och värme: han tog inga billiga poäng på andras tillkortakommanden eller mindre charmerande egenheter.

Han hade ett särskilt sinne för det absurda som bland annat yttrade sig i att han utgav humorskivor som ”Kärlek och trav” med musikerkompisarna Sture Nordin och Calle Lundborg, Lars Ekborgs ”Bunta ihop dom”, skivor med Kalle Sändare och ett par LP med Lasse O’Månsson, vilken på 1970-talet till och med framträdde ”live” i en krogshow med Sylvia Vrethammar och Runes orkester.

På senare år sålde Rune gamla vinylskivor med jazz till japanska samlare och arbetade vidare tillsammans med sin gode vän sedan 1950-talet, Dag Häggqvist, som förläggare och producent hos Gazell. Under alla år kunde man träffa honom kring jazzens estrader som en nyfiken och engagerad lyssnare vilken gärna uppmuntrande lät yngre musiker veta när han tyckte om vad han hörde.

Artiklar:

Morgondagens stjärnor, Estrad 1/1951

På omslaget, OJ 9/1955

Jazzens Öfwerman, OJ 12/2002

CD:

Swinging in Sweden: Tony Scott och Rune Öfwerman trio 1957 (Gazell)

New Spice: Rune Öfwermans trio 2000 (Gazell)