(2 februari 1910 – 30 juli 1989)
Gösta Petersson ansågs på 1930-talet vara landets kanske främsta förstetrumpetare. Han föddes i Motala och i skolorkestern började han spela ess-kornett. Fadern var en känd amatörmusiker och snart fick Gösta börja spela kornett i hans sextett Lyran.
1923 började Gösta att utbilda sig till militärmusiker på regementet i Linköping, fortfarande på ess-kornett. Där blev han kvar till 1928 och under de åren spelade också i olika dansorkestrar såväl i Linköping som i Motla och Norrköping. 1929 flyttade han till Stockholm där han ströspelade i en del orkestrar innan han fick något av ett genombrott som medlem i Jack Stanleys orkester på Stockholmsutställningen 1930.
Han spelade därefter hos Ernst Rolf och Karl Gerhard samt på Fenix-Kronprinsen under orkesterledare som Macce Berg, Frank Vernon, Håkan von Eichwald och Arne Hülphers. I början av 30-talet räknades han bland de främsta jazzsolisterna på trumpet i Sverige – ett exempel finns i Caprice-serien Svensk Jazzhistoria volym 2 där han hörs i Nobody’s Sweetheart med Helge Lindbergs orkester från 1934.
Snart koncentrerade sig emellertid ”Stam-Pelle” på att vara förstetrumpetare och i Arne Hülphers orkester överlät han solospelet till sina medmusiker i trumpetsektionen, känd som ”De tre Gösta” – de två andra med efternamnen Törner och Redlig. Han var också en uppskattad showman som med magnifik basröst och till publikens förtjustning brukade sjunga den populära Här kommer Karl-Alfred Boy.
På 40-talet spelade han med Thore Ehrling men i början av 50-talet drog han sig tillbaka från det professionella musicerandet och blev tjänsteman på Saab i Linköping.
Artiklar:
Svenskt stjärnalbum, OJ 7/1938
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här