(10 januari 1932 – 6 september 2002)
Ingmar Westberg ansågs av många som en av de mest spännande och avancerat moderna bland jazzpianisterna i Sverige på 1950-talet.
Ingmar (ibland stavat Ingemar) Westberg växte upp i Kiruna. Tidigt började han spela piano, och i tonåren medverkade han i amatörband i hemstaden och i Luleå. Han var bara 18 när han engagerades till Sven Sjöholms orkester i Göteborg. Våren 1951 kom han till Stockholm där han en kort tid spelade i Sax-Jerker Erikssons orkester på Berzeelii-terrassen innan han engagerades i Simon Brehms band, som bland annat turnerade i Sverige och Norge med amerikanske trumpetaren Hot Lips Page.
Westberg väckte stor uppmärksamhet med sitt bebop-präglade, Bud Powell-inspirerade, spel och gjorde tidigt inspelningar med bland andra Lars Gullin.
1953 lämnade han Brehm och spelade med Hasse Kahn, Carl-Henrik Norin och flera andra. Han medverkade i den första upplagan av Harry Arnolds radioband 1956 (han finns med på dess första skiva) och spelade 1959 in med Benny Bailey och Bernt Rosengren. I slutet av femtiotalet och början av sextiotalet spelade han med Carl-Henrik Norin och med egen trio på Nalen, innan han lämnade det professionella musicerandet.
Artikel:
Morgondagens stjärnor, Estrad 7/1951
På omslaget, OJ 9/1954
CD:
Hot Lips Page; Americans In Sweden (Bear/Jazz Society)
Carl-Henrik Norin: Jazz Sessions vol 2 (Tenor Records)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
