Zetterlund, Monica – sångerska, aktris

(20 september 1937 – 12 maj 2005)

Monica Zetterlund föddes och växte upp i värmländska Hagfors och började i tonåren att sjunga med sin far, dragspelaren Bengt Nilsson och hans orkester. 1956 fick hon andrapris i en tävling på Nalen i Stockholm och blev inbjuden att sjunga med Malte Johnson på Liseberg i Göteborg.

1957 fick hon chans att sjunga med danske Ib Glindemanns orkester som turnerade i Värmland. Hon fick följa med till Köpenhamn och därifrån spreds ryktet om en ny, fantastisk sångerska från Sverige.

När Harry Arnold och Radiobandet besökte Köpenhamn gick Arne Domnérus och lyssnade på henne, därtill uppmanad av Nalens direktör Topsy Lindblom. Resultatet blev att hon engagerades till Nalen som vokalist med Domnérus band. Hon hade då redan gjort två ep-skivor i Köpenhamn. 1959 framträdde hon i England och Frankrike och for därefter till USA, där hon 1960 bland annat presenterades i Steve Allens rikstäckande tv-show med över 40 miljoner tittare.

Monica Zetterlund framträdde tidigt i olika sammanhang och inramningar och hon hade en ovanlig förmåga att hitta rätt uttryck för det mesta, från känsliga visor till riviga rhythm & blues-låtar.

I början av 1960-talet vidgade hon sitt register och medverkade i kabaréer med material av framför allt Beppe Wolgers. 1962 deltog hon i Hasse & Tages ”Gröna Hund” vilket blev början till ett långt samarbete, och några år senare framträdde hon i revyn ”På avigan” med Povel Ramel. 1965 var hon med i ”Att angöra en brygga”, den första av hennes många komiska och dramatiska roller på bio, inklusive Jan Troells ”Utvandrarna” och i televisionen serierna ”Söderkåkar” och ”Någonstans i Sverige”.

Hon fortsatte också att vara jazzartist och 1964 gjorde hon sin mest berömda skiva Waltz for Debby med pianisten Bill Evans trio på besök i Stockholm. Under 1960-talets sista år hade hon ett nära samarbete med pianisten Steve Kuhn, och hon samarbetade med Monica Dominique och Lars Bagge.

Mot slutet av 1970-talet drog hon sig mer och mer tillbaka, drabbad av en dålig rygg som tvingade henne att sjunga sittande. 1992 kom hennes publikt mest framgångsrika album, Varsamt, med svenska vistexter. 1997 medverkade hon i en föreställning av Jan Sigurd som resulterade i albumet Det finns dagar. Samma år gjorde hon en avskedsturné och 2000 kom cd:n Bill Remembered: A tribute to Bill Evans som blev hennes sista.

Böcker:

Monica Zetterlund: Hågkomster ur ett dåligt minne, självbiografi (Norstedts 1992)

Monica Zetterlund sällskapet: Till Z. (Ersatz 2007)

Klas Gustafson: Enkel, vacker, öm, Boken om Monica Zetterlund. (Leopard förlag 2009)

Diskografi:

Carl Magnus Palm-Thomas Winberg: Monica Zetterlund (Arkivet för ljud och bild 1992)

Artiklar i urval:

”Babs är bäst”, Estrad 4/1958

Monica på god väg bli sensation i USA, Estrad 2/1960

Monicas musikaliska mening, Estrad 2/1960

Monica Z i våra hjärtan! OJ 7-8/1983

Monica Zetterlund , samtal med Lena Katarina Swanberg, Nationalpalatset Nalen (Infoboks 1998)

CD i urval:

Swedish sensation! The complete Columbia Recordings, 1958-60 (EMI)

Monica Zetterlund, The Lost Tapes @ Bell Sound Studios NYC (RCA Victor)

Monica Zetterlund Bill Evans, Waltz for Debby (Philips)

Bill Remembered – A tribute to Bill Evans, (RCA Victor)

For Lester And Billie (Phontastic)