Österwall, Artur – kontrabasist, orkesterledare, skribent och jazzaktivist

6 mars 1910 – 27 februari 1990

Med sin brinnande entusiasm för jazzen och förmåga att upptäcka och uppmuntra unga begåvningar, kom Arthur Österwall att ha stor positiv betydelse för flera generationer svenska jazzmusiker.

Han var född i Stockholm och yngre bror till Seymour och storebror till Irmgard Österwall. Han hade inte spelat mycket bas när han på Hässelby Strandband midsommarafton 1934 började i Astoria-orkestern, som leddes av brodern Seymour. Men han lärde sig snabbt, bland annat genom att ta privatlektioner av Thore Jederby, och han visade sig dessutom, till skillnad från sin storebror, kunna sjunga och ”showa” på ett sätt, som uppskattades av publiken, inte minst på Nalen där bandet spelade från hösten 1935.

1940 fick Arthur göra sina första egna skivor, ackompanjerad av Nisse Linds Hot-Trio, och han sjöng även på skiva och scen med Seymours band.

Sommaren 1944 turnerade han med en egen kvintett som innehöll trumpetaren Rolf Ericson, saxofonisten Arne Domnérus och pianisten Thore Swanerud – samtliga unga och i början av karriären – samt vid trummorna en norsk flykting, Pete Brown. Som ledare för egen orkester spelade Arthur de följande åren bland annat på Nalen, Bal Palais, Maxim och Nöjesfältet i Stockholm med en kvintett som från början var modellerad efter Benny Goodmans populära smågrupper. Där ingick några klarinettister, som skulle låta tala om sig som betydande jazzsolister: Putte Wickman (1944–45 och 1946–47), Åke Hasselgård (1945–46) och Lars Gullin (1949).  Dessvärre gjorde ingen av Arthur Österwalls orkestrar några skivor, fast ett par nummer från en radiosänding 1949 gavs ett halvt sekel senare ut på en CD i Gullins namn.

Arthur fortsatte att leda olika band för helg- och sommarengagemang men övergick successivt till att vara jazz- och nöjesreporter i Aftontidningen. I den egenskapen startade han 1949 ungdomstävlingen AT-jazzen, där många av 1950-talets mer framträdande jazzmusiker först gjorde sig bemärkta.

1956 blev han föreståndare för den nya kommunala ungdomsgården Sunside på Malmskillnadsgatan i Stockholm (i ett nu rivet 1800-talshus intill Johannes brandstation). Där arrangerade han många år ”skollovsjazzen” under skolornas vinterlov, då svenska och stundom även utländska jazzsolister framträdde gratis för en skolledig ung publik. Efter ATs nedläggning 1956 tog han initiativ till en riksomfattande ungdomstävling arrangerad av den nystartade televisionen, ”TV-jazzen”, som hölls 1957 och 1958 med många deltagare som skulle komma att tillhöra 1960-talets ledande svenska jazzmusiker. Några av dem ingick också i ungdomsorkestern Sunsiders, som Arthur Österwall ledde 1959-63. Han var också initiativtagare till Stockholms Jazzfestival, som första gången hölls 1967.  På Sunside stannade han som föreståndare till 1972. Han avled efter många års sjukdom strax innan hans självbiografi publicerades (se nedan).

Av Arhur Österwall:
Från Internationalen till Nalen, memoarer (Ordfronts förlag 1990)

Artiklar:
Svenskt stjärnalbum, OJ 8/1940
Athur, 76, ger aldrig upp: ”Harmoni skall komma inifrån”, Veteranposten, mars 1987