Bland skogsrån och älvor med Stockholm Jazz Orchestra

Karl-Martin Almqvist och delar av Stockholm Jazz Orchestra. Foto: Anders Olofsson

Stockholm Jazz Orchestra
Metropol/Öbacka Jazz & Blues, Härnösand, 14 september 2016

Sexton man starkt. Stockholm Jazz Orchestra, SJO, är storbandet med säte i kungliga huvudstaden fast endast tre av dess medlemmar kommer därifrån. Övriga är spridda över landet och Europa. Dessa celebra musiker gästade Öbacka Jazz & Blues under onsdagskvällen. Det är i sig en omöjlig konst att ge plats åt så många musiker på Metropols intima scen, så viss del av publikens golv hade också tagits i anspråk, vilket endast gav en positiv närhet.

Bertil Strandberg och delar av Stockholm Jazz Orchestra. Foto: Anders Olofsson
Bertil Strandberg och delar av Stockholm Jazz Orchestra. Foto: Anders Olofsson

Kvällens stora attraktion var bandets uppförande av pianisten och kompositören Peter Knudsens nya verk Nature Spirits, under ledning av honom själv. Verket är uppdelat i tre delar där musiken knyter an till den nordiska mytologins väsen; skogsrån, bergatroll, vättar och älvor. Första styckets musik var trolskt och musikaliskt experimentellt, publiken drogs in i skogsråets förföriskt starka krafter, särskilt när Fredrik Lindborg suggestivt utgick från de lägre tonerna i basklarinetten i en duett med Martins Sjöstedt på bas, och Daniel Tilling höll takten via ett bestämt återkommande anslag på en ton.

I det andra stycket där småfolket undersöktes blev melodierna mer harmoniska, och tempot i stycket mer intensivt. När sedan älvorna kom fram, i tredje stycket, blev allt mycket roligare och anspänningen lättade. Bertil Strandberg och Karl-Martin Almqvist utmärkte sig angenämt i sina respektive soloinsatser i stycket. Framförandet av hela verket varande drygt en timme, och i pausen mellan första och andra set behövde såväl publik som musiker hämta andan inför andra avdelningen där SJO bjöd på egna arrangemang av både kända och av egna låtar. Mot slutet av andra set klev Jukkis Uotila fram allt mer och bjöd på sitt mjuka, ibland rent melodiska trumspel. Karl Orlandersson på trumpet fyrade också av ett fantastiskt uttrycksfullt solo. Storbandsledaren Fredrik Norén stod med ett förnöjsamt leende på läpparna bredvid och njöt av sin bandkollegas skicklighet.

Text och bild: Anders Olofsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.