Bohuslän Big Band hyllade Charlie Parker och busade med barnen

BBB_med_gastsolister 

Det är lätt att imponeras och glädjas över den homogena och i ordens rätta bemärkelse vackra och levande orkesterklangen i Bohuslän Big Band. När jag efter konserten på Solliden reflekterar över detta i samspråk med bandets förnämlige barytonsaxofonist Alberto Pinton säger han att det borde väl låta bra, så mycket som vi spelat tillsammans.

Nåja, det handlar förstås minst lika mycket om att det återfinns högkvalificerat folk bakom alla notpultarna. En sak är att läsa noter som sin egen morgontidning. Ska det bli riktigt bra krävs givetvis allt det som BBB också behärskar till fulländning. Nämligen förmågan att prestera livfull dynamik och formsäker gestaltning; två i sammanhanget oundgängliga begrepp. Varpå även en idrottsterm bör läggas till, nämligen laganda.

Plus förstås en rytmisk stabilitet och ett helsikes frånskjut i kompet. Gjuter man detta i en modern storbandsform och lägger till just det som Alberto påpekade, nämligen långvarig samvaro i form av åtskilliga kvalificerade produktioner (hittills sjutton utgivna cd-skivor!), ja då ska det som sagt låta bra.

När gästsolisterna Klas Lindqvist och Karl Olandersson på respektive altsax och trumpet intar scenen tillsammans med BBB handlar det om en slags återblick i de bebopdomäner där Charlie Parker var frontfigur och husgud. “Världens bästa jazzmusiker”, som leadsaxofonisten Johan Borgström slog fast med en smått onödig bestämdhet. (Vem är då tvåa? Och trea?)

Till all lycka handlar konserten inte det minsta om nostalgi. Parkers melodiska universum utgör en slags grundbult, men samtidigt också bollplank. Så t ex framförs Bird Feathers i Gil Evans postbopidiomatiska arrangemang. Liksom flera av konsertens Parkerlåtar är arrade i en modern stil, signerad Klas Lindqvist. Om någon undrar om detta skulle ha uppskattats av den genuint bluesbaserade Charlie Bird Parker vågar jag gissa att han skulle vara förtjust!

Att Parker gärna lyssnade på moderna klassiska kompositörer som Bartok och Ravel var ingen hemlighet. Att han också umgicks med planer på att försöka vidareutveckla den bebopmusik han så magnifikt presterade, det är också vidimerat. Men dör man vid 35 års ålder efter att ha bränt ljuset i båda ändarna, då räcker inte tiden.

JoakimRolandsoniBBB

I pärlbandet av Charlie Parkers musikskatt som följde – Ornithology, Barbados, Parker´s Mood och Billie´s Bounce – var det en ren fröjd att njuta av Klas Lindqvists hetlevrade altsax och Karl Olanderssons magnifika trumpetspel. Speciellt Olandersson imponerar. När exempelvis harmoniken i ett arrangemang har knixats till för att skapa nukänsla, då blåser denne genuint begåvade trumpetare på något sätt rätt igenom harmonistrukturen. Ut kommer det mest självklara och jazziga trumpetspel man kan tänka sig. Det är bara att ge sig.

Och slutligen: i denna måhända något panegyriska recension måste tilläggas att i Bohuslänningarnas eget manskap finns det karaktärer som vågar och kan kliva fram till solistmikrofonen utan att darra det minsta. Exempelvis den explosive altsaxen Joakim Rolandson och den ständigt kreative trumpetaren med den feta tonen; Samuel Olsson.

 

SamuelOlssoniBBB

Sammantaget en optimal konsert för verkliga storbandskonnässörer. Jag antar att det framgår att OJs utsände hör till den skaran…

Ännu ett förnämligt karaktärsdrag bland BBB:s medlemmar är den chosefrihet och i bästa mening barnslighet som de tillåter sig, när det handlar om musik för barn. Strax innan Charlie Parker-hyllningen var det sång, dans och bus med Mija Folkesson och David Shutrick och deras föreställning Räkna med skägg. Mycket uppskattat av de glädjande många barn som bänkat sig på de främsta bänkarna tillsammans med sina kloka föräldrar.

Sångerna har spelats flitigt i TVs Bolibompa, vilket förklarade att många av småttingarna hängde med mycket bra i sångtexterna. Och Bohuslänningarna var inte sena att gripa till visselpipor och allehanda koreografiska finesser för att förgylla framförandet. Den musikaliska uppbackningen var det förstås inget fel på. Även sådana här tyvärr alltför sällan förekommande spelningar har de ambitiösa Bohuslänningarna på sin skönt spretiga palett.

 barnjazzmedBBB

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus