BOSSE BROBERG/THE NOGENJA ENSEMBLE ZzzKaa´s dance/Snake-dreams/Rhapsody in colors

Recenserad i OJ 4-12

BOSSE BROBERG/THE NOGENJA ENSEMBLE
ZzzKaa´s dance/Snake-dreams/Rhapsody in colors

Anstiftan (Umbra) – Den cerebrala vitapans sång (Vulkangrå) – Rucklarfrossa (Röd) – I lustans trädgård (Gul) – Silvergrodans klagan (Vit) – Pys djungellopp (Cyanidblå) – Dimhöljd
mamba (Grön) – Fri kobra (Ockra) – ZzzKaas dans (Svart).

Phono Suecia PSCD 191/Naxos/tid: 47 min

Jan Allan, Peter Asplund, Bosse Broberg, Hans Dyvik, Patrik Skog, Jan Kollin tp, Thomas Driving flh, Olle Holmqvist, Bertil Strandberg tb, Sven Larsson tb tuba didgeridoo, Johan Hörlén as ss, Krister Andersson cl ts, Lennart Åberg ts ss, Örjan Hultén ts, John Högman bars, Alberto Pinton bascl, Gösta Rundqvist, Mikael Skoglund (5,6) p, Hans Backenroth b, Jesper Kviberg dr.
Insp i Stockholm vid 3 tillfällen mellan november 2003 – maj 2011.

Betyg 4:••••

Bosse Broberg har skrivit musik för Nogenjas träblåsare som på ett ypperligt sätt framförs på denna fint producerade cd. Kanske har den långa tillkomsttiden möjliggjort de fabelliknande berättelser som Bosse skrivit för konvolutet. Musiken anges också som en fabel i nio färger.

Den handlar om Nogenjas moderna serpenter, om saxar och klarinetter. Så återigen framträder hans förmåga att komponera modern jazzmusik och parallellt beledsaga kompositionerna med intressanta, fantasifulla texter om musiken och dess utövare. Ett inte särskilt vanligt grepp i svensk jazzmusik.

Man vågar nog utnämna Bosse Broberg till en institution i svenskt musikliv med tanke på allt han uträttat och uträttar i realtid. Varken musiken eller texterna är tillkomna i en handvändning. Det är utan tvekan ett omsorgsfullt arbete som gömmer sig bak den humoristiska ådran. Klangmässigt så upplevs inledningsvis beröringspunkter med Gil Evans orkestreringar för Miles Davis vid skiftet mellan 1950 och 60-talen.

Men utöver det finns det likheter med de klanger som Radiojazzgruppen framförde under samarbetet mellan Jan Johansson och Bosse Broberg under 1960-talet. Samtliga träblåsare framträder i de olika numren som solister. De är alla uppräknade i konvolutet där också numren de framträder i anges i uppräknad ordning.

Det framgår också ljudligt att samtliga är inspirerade trots de ibland ganska svårgenomförda tonföljderna. Krister Anderssons klarinett sprudlar högt över den vildsint och rörligt spelande ensemblen i långa härligt envetna förlopp av toner. Samtliga saxsolister spelar på topp med fullödig energi och fantasi. Här finns också pianospel av avlidne Gösta Rundqvist vilket förstärker det positiva intrycket utan att för den skull sätta någon före någon annan.

Svensk mogen jazzmusik i färgrik orkestrerad form med inspirerade solister när den är som allra bäst tycker

Leif Wigh