Briljant Mileshyllning under Malmöfestivalen

Den traditionellt återkommande Malmöfestivalen firade i år sitt 30-årsjubileum (15-22 augusti). En jazzhöjdpunkt var Swingtältet, där man kunde bjuda på både storband (som Monday Night Big Band) och Malmötrumslagaren Per-Arne Tollboms brijanta Miles Davis-tribut den 21 augusti.

Samma kväll var det även en The Rat Pack-hyllning med Roger Bergs Big Band och bland annat Sinatra-inspirerade sångaren Martin Joseph från Australien. För ett antal år sedan satte han ett oförglömligt intryck inte bara hos mig med sin avspänt swingiga proffsighet, och Sinatra-know how, ihop med  Kristianstads  XL Big Band under dåvarande festivalsliknande Kristianstadsdagarna.

Men det var inte osökt att huvudintresset låg på Tollboms kvintett – Mårten Lundgren, trumpet, Ed Epstein, sopran/baryton, Robert Tjäderskog, piano, Jonny Åman, bas, som fyllde kvällen till ett kokande swingtält med sin smått magiska exposé av Miles utveckling från ”Walkin´”-perioden fram till den (av Tollbom kallade) ”mörka perioden” fylld av Wayne Shorter-kompositioner.Vilka underligt nog sällan spelas på jazzscenerna.

 Det första setet upptog oundvikliga ”hits” som ”Four, Stella by starlight”, Victor Feldmans gungiga ”Josua” (från albumet ”Severn steps to heaven”) vilka storligen njöts ovationsmässigt av den 40-talistiska publiken.

Här exponerade Lundgren en omisskännlig men passande kärleksförklaring till Kenny Dorhams dåvarande spelstil som platsade som hand i handske ihop med Ed Epsteins auktoritära saxofoner. Utspelat med en sådan glöd även i det andra setet (från den ”mörka perioden”) att jag har svårt att tro att inte kompositören (Shorter) skulle blivit nöjd.

Det gällde allt från ”Hand Jive, Circle, Riot, Gingerbread boy” och” Prince of Darkness”. I de två sista numren tillstötte ständigt spelsugne trumpetaren Anders Bergcrantz, som fick både musiker som publik att fånigt le uppgivet åt hans imponerande tonslingor/ kaskader av energi, drive och en suveräna skicklighet som alltid känns så märkligt självklar.

Härtill bidrog även Tjäderskogs imponerande avvägning mellan kontraster i både känslighet och rastlös nervighet på sitt Fender Rhodes-piano. Tryggt backad av Åmans stora, varma runda basgångar till Tollboms rullande polyrytmiska spel med  fenomenal känsla för struktur och form. Ett kraftfullt musicerande på alla händer med gott om muskler när så behövdes liksom empatisk nyansrikedom.

Det här bandet skulle man önskat ha i pressat cd-format hemma. 

–Faktum är att jag har spelat in oss. Men tyvärr saknar jag ekonomiska resurser att ge ut resultatet. Ännu så länge, berättade Per-Arne Tollbom som flaggade för att kvintetten med sin Miles-tribut ska till tvådagars spelning i Berlin med trolig fortsättning till Prag den 24-25 januari. Vem vet om de inte där blir cd-inspelade och utgivna! Det känns mycket troligt.

Christer Nilsson


Malmöfestivalen den 21 augusti.

Per-Arne Tollboms kvintett med Mårten Lundgren, trumpet, Ed Epstein, sopran/baryton, Robert Tjäderskog, piano, Jonny Åman, bas, Per-Arne Tollbom, trummor