Bronson B. Bronson på cykeljazz i Köpenhamn

Phronesis-1 Bronson

”Is this jazz?” Vi sitter nere i JazzHouse, och det är kort paus i musiken. Mannen intill är amerikan. Han gillar det han hör – kritikerrosade pianotrion Phronesis – men undrar om jazz kan låta hur som helst, utan regler: ”It´s only piano, a double bass and drums.”, There´s no saxofon and no clarinet!”
Min reflektion var tvärsom, då jag cykelburen rullar in under banderollerna som pryder Copenhagen Jazzfestival: ”Modern Jazz and beyond, since 1979”. Jag tänkte att det kan innebära mycket. Och olika. En titt bland de 1 050 konserterna under festivalens tio dagar bekräftar, här finns något för alla smaker och behov.

Det kan då vara svårt att välja. Spännande japansk pianist (Makiko Hirayashi) eller supersångare från Brasilien (Milton Naschimento). Det är enorm press på biljetterna till båda akterna. Och mycket folk.

Jag föredrar dock en mjukstart med inledande reflektion och övervägande inför den dryga veckan, och tar mig till Vor Frue Kirke, som är en av festivalens nya scener. Men även här, i Köpenhamns domkyrka är det trångt (90% är under 25 år) när Dodebum (Henrik Sundh) på elektronik och IKI (nio unga sångerskor) bjuder på improviserad elektronisk musik och exploderande stämmor helt hämtade i ögonblicket.

Det är konstigt och förvirrande. Samtidigt är det vilande, avkopplande och befriat från analys och förståelse. Här är bara plats för känslorna i mötet med musiken, som jazz när den är som bäst – nyfiken och utan snäva genredefinitioner. Att sedan min amerikanske vän får fått fnatt när jag kallar även det jazz är en helt annan tavla.

Bilden breddas när jag cyklar runt Kongens Nytorv och bort till Nyhamn. Här vid Nyhavns Mindeankar bjuds på New Orleans, brass, tradjazz och swing när helst jag vill eller inte.

Många väljer också att glida ner i kanalbåtarna för att se Köpenhamn till tonerna av något av de många swing eller tradjazzband som spelar där. Själv stannar jag på min säkra cykel, medveten om att den musiken är stor, men inte riktigt min melodi.

Utbudet kräver planering. Eller inte alls. Med cykeln som vän blir väldigt mycket möjligt. Spontana infall, regn och sol, som förändrar omständigheterna, kvittar lika då två snabba hjul snabbt flyttar upplevelsen till andra scener och områden i ”byn”.

Världsmusik är också en del av Copenhagen Jazz Festival. Cykeln styr över Langebro, till Islands Brygge där ngonispelaren Bassekou Kouyate från Mali framträder med sitt band. Mitt i all känsla av urgammal kulturtradition känns det samtidigt fräscht och spännande.

Cykeln är dock hungrig, så här i början av veckan, och vill höra mer. I källaren på Nørrebro Bryghus är det öppet även sent och musiken ljuder av onanerande gitarrer ut på gatan. Det är bandet Jazz´n Beyond som har uppvisning av harmonier från 1970-talets stora jazzfåra. Ölen dricks här med bakgrundsmusik. Det är för varmt där nere. Och dagens kilometer börjar ta ut sin rätt.

Och så fortsätter det tio dagar. Bäst beskrivet är det av saxofonisten Michael Blicher som spelar utifrån filosofin att alla kan skapa musik, även om de inte kan spela ett instrument, eftersom musiken kan styras genom ett ansiktsuttryck eller ett handklapp.

För fem år sedan gjordes en undersökning av varför folk besökte i Köpenhamn under sommaren. Då lockade Copenhagen Jazzfestival 200 000 personer, vilket ökade i fjor till 263 000 personer. I år är vi förmodligen ännu fler. Och tro det, utöver träningsvärk ger det dessa tio dagar mersmak inför fler sköna upplevelser och möten.

Sophisticated-Ladies Bronson

Den som dessutom ville ha ännu mer motion till musiken kunde iförd löparskor delta i ”Running Copenhagen Jazz Tour”, från konsert till konsert. Eller bara lära sig dansa swing på Kultorvet, där danslektioner gavs helt gratis.

För min egen del räckte cykelkilometerna långt. Då blir jazzen också så mycket mer, och inte bara en begränsande sättning som kräver saxofon och klarinett. Sålunda upplevdes främst och mest Getatchew Mekuria & The Ex, Neneh Cherry The Thing, Phronesis, Goran Kajfes Subtropic Arkestra samt Ibrahim Electric, Christina Dahl +Sophisticated Ladies, WonderBrazz, Emil De Wall & Spejderrobot, Susi Hyldgaard, Tony Allen, Jazzmesse med Chris Minh Doky (och bl.a Palle Mikkelborg) och OverJive.

nenehcherrythingpr. Bronsonjpg

Tack vare cykeln hördes även bland annat Mikkel Ploug Group, Reverse, Dino´s Afro-Cuban Dream, Niels-Jörgen Steens A-Team, Indra Rios-Moore, Fra De Varme Lande, Sekten, The Unusual History of Ether samt City Inside Meditationspoesi, som kommer att hänga med i sinnet ett bra tag.

Bilden på näthinnan är dock på vägen ut från JazzHouse sista natten, efter Phronesis gig, då Kresten Osgood satt in bakom trummorna på nattjammet. Som nybliven pappa tvingades han boka av alla sina gig under festivalen, men här var han ändå med mesta möjliga spelglädje som varar ända till nästa års första fredag i juli då Copenhagen Jazz Festival ännu en gång lockar till besök.

Ska du dit bör du dock ta med cykel, eller hyra på plats. Och kom även ihåg tanken att ”it´s jazt music”. Då ger livet så mycket mer!

Text & foto: Bronson B Månsson

Phronesis-2 Bronson