CARLA BLEY / ANDY SHEPPARD / STEVE SWALLOW Trios

CarlaBley Trios
Recenserad i OJ 6-13

 

 

CARLA BLEY / ANDY SHEPPARD / STEVE SWALLOW
Trios

Utviklingssang – Vashkar – Les trois lagons (d’après Henri Matisse) – Wildlife – The girl who cried champagne

ECM 2287/Naxos / tid 56 min
Carla Bley p, Andy Sheppard ts ss, Steve Swallow elb. Insp i Lugano, april 2013.
Betyg 4: ••••

Carla Bleys senaste album, Carla’s christmas carols, kom för fyra år sedan.

När hon nu äntligen återkommer på skiva bjuder hon enbart på gamla kompositioner. Man kan kanske tro att hennes kreativitet sinat, så tycker jag att det antytts i någon recension. Men sanningen är att Bley har kvar sin förunderliga skaparkraft. Förra året uruppförde hon La leçon française, ett större verk för gosskör(!) och storband (Bohuslän Big Band!) – och det är något av det bästa hon överhuvudtaget skrivit. Det är naturligtvis ett verk som detta man suktar efter, snarare än gammalt vin i nya läglar. Men med detta sagt kan jag konstatera att Trios är en stark, delvis mycket stark, skiva.

Utviklingssang tycks Bley rutinmässigt avsluta varje konsert med numera. Första gången återfanns den på Social studies (1981), senare på Duets (1988) och 4X4 (2000). Den nya versionen är vacker och gripande men lägger egentligen inte till något extra till de tidigare. Vashkar hör till Bleys verkliga klassiker från 60-talet, inspelad av såväl Paul Bley som Tony Williams Lifetime, men märkligt nog aldrig tidigare av Carla Bley själv. Trions tolkning gör mig nästan tårögd – det är en sådan märklig och originell melodi, här framförd med en orientalisk touch och med vackert sopransaxspel av Sheppard.

Resten av cd:n ägnas åt tresatsiga sviter. The girl who cried champagne är min favorit av dessa. Med Hiram Bullocks hårdföra fusiongitarr hördes den första gången på albumet Sextet (1987), men fick sin definitiva tolkning i storbandtappning på Fleur carnivore (1989). Den lättjefulla stämningen och det tillbakalutade latinosvänget från den senare skivan lyckas trion återskapa även här.  Les trois lagons (d’après Henri Matisse), från 4X4, hör inte till Bleys mer omedelbara kompositioner, men är oerhört välskriven och nyansrik.

Mest överraskar valet av Wildlife. Bley presenterade sviten första gången på Night-glo (1985), den skiva som jag har haft svårast att förlika mig med (såsig easy listening i mina öron). Men Wildlife är också den av skivans alla kompositioner som tydligast vunnit på en nyinspelning. Plötsligen går det att ta till sig skönheten i Bleys komposition.

Trios är Carla Bleys första skiva på ECM. Bytet av bolag innebär åtminstone en stor förändring: ljudet. Så här bra har en Carla Bley-skiva aldrig låtit tidigare.

Jörgen Östberg