Charmigt, piggt och vitalt med Joan Chamorro på Fasching

Foto: Dan Backman

Joan Chamorro feat. Èlia Bastida, Alba Armengou & Alba Esteban & Erik Söderlind,  Fasching, 29 november

Basisten och pedagogen Joan Chamorro driver sedan länge Sant Andreu Jazz Band, en framgångsrik plantskola för unga musiker i Barcelona. För fyra år sedan var storbandet här på en mindre turné men till Fasching har Chamorro endast med sig tre galet begåvade unga kvinnor: Èlia Bastida (violin, tenorsax), Alba Armengou (trumpet) och Alba Esteban (barytonsax, sopransax). Förutom att vara skickliga instrumentalister imponerar de också vokalt. Tillsammans i stämmor och var för sig, framsjunget med en omväxlande charmigt bruten engelska och en, för mina öron, perfekt portugisiska.

Med sig just denna kväll har de också den svenska gitarristen Erik Söderlind. Han smälter perfekt in i kvartetten och är lika bra som komp- och sologitarrist. Att det är ett tillfälligt inhopp märks inte alls.

Från början till slut är det traditionell trivseljazz av allra bästa sort. Inte gubbtråkigt, som ju är trivseljazzens baksida, utan tvärtom piggt, ungt och vitalt. Och detta utan att vara flåsigt eller forcerat: här finns ett slags stundens allvar, som att detta med jazz är ett seriöst åtagande.

Låtlistan är lika varierad som de olika musikerkonstellationerna. Ibland är det alla samtidigt, ibland går några av scenen. Med säker hand avhandlas låtar, instrumentala och vokala, ur den amerikanska sångboken, swing, bossanova och gypsy swing. I den sistnämnda genren, som kanske borde benämnas i sin franska term jazz manouche, briljerar violinisten Èlia Bastida. Att hon inte är lika bra på tenorsax är nästan lite befriande, som att det behövs lite skavanker här och där.

Lika bra som Bastida är på violin är Alba Esteban på barytonsax. Hennes ton är härligt mjuk och fyllig och hennes solon präglas av en fin eftertänksamhet. Alba Armengou är bra på trumpet men det är som sångerska hon knäcker. Är det något jag vill klaga på så är det att hon inte fick fler tillfällen att sjunga. Att höra henne framföra Just You, Just Me och en Jobim-låt jag inte känner igen är att höra en jazzstjärna. Eller blivande sådan.

Sedan måste jag ju också nämna mysfarbrorn Joan Chamorra (detta sagt utan ironi) som med sin kontrabas ger den helt igenom nödvändigt stabila grund som allt vilar på. All heder åt honom.

Dan Backman 

3 reaktioner på ”Charmigt, piggt och vitalt med Joan Chamorro på Fasching

  1. Underbar recension av en fantastisk konsert och jazzgrupp på Fasching. Stort Tack! Extra glädjande att denna miniturné som jag och en god vän till mig i Lerum, dock tyvärr inte Jazz i Lerum som tyvärr avstod från sin möjlighet att vara arrangör för konserten i Lerum. På sin miniturné i slutet på november spelade Joan Chamorro Kvartett i så såväl Skene, i Lerum, på Fasching som slutligen hos Jazzens Vänner i Västerås. I Västerås därtill i sällskap med Erik Söderlind, Klas Lindquist och Oscar Johansson Werre. Ett makalöst swing och sväng som alla vi på plats kommer att minnas länge. Åtminstone till dess att vi åter får möjlighet få hit Joan Chamorro med några av sina många fantastiska ungdomar från Barcelona. Planerna på att få hit dem igen så snart det är möjligt är helt klart ett faktum. Frågan är nog bara när mtp hur efterfrågade Joan Chamorro och hans ungdomar är såväl nationellt som internationellt. Hör av er till mig om ni vill vara del i nästa besök från Barcelona! Som sagt, vi har kontakten. 👍🇸🇪🇪🇸👍 Claes Tillander ordförande Jazzens Vänner i Västerås.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.