Chick Corea är död

Foto: Christer Landergren (Corea med Miles Davis Quintet Folkets Hus Stockholm 1969)

En av vår tids verkligt stora stilbildande jazzprofiler, kompositören och pianisten Armando Anthony ”Chick” Corea har avlidit. Chick Corea avled i sviterna av en sällsynt cancerform.

Första jobbet var som pianist i sin trumpetande fars Boston-baserade band.  Pianister som Bud Powell, Thelonious Monk och Horace Silver blev tidiga influenser.

1959 flyttade Corea till New York. Parallellt som han studerade Bartók och Stockhausen vid Juilliard School spelade han afro-kubansk musik med slagverkaren Mongo Santamaria och soulmättad bebop med trumpetaren Blue Mitchell.

1966 släppte han sitt första album i eget namn: Tones For Joan’s Bones (Atlantic), ett par år senare kom Now He Sings, Now He Sobs (Blue Note).

I slutet av 1960-talet hade Corea, då fortfarande bara i 20-årsåldern, redan etablerat sig som en efterfrågad pianist. Han började turnera internationellt med Stan Getz en kort period. Dizzy Gillespie och Sarah Vaughan var andra storstjärnor som anlitade pianisten.

Det verkliga genombrottet kom dock efter samarbetet med Miles Davis. Corea medverkade på flera av trumpetarens Columbia-album som Filles De Kilimanjaro (1968), milstolpen Bitches Brew (1969) och In a Silent Way (1970) .

Efter han lämnat Davis band började Corea experimentera med friare former i bandkonstellationen Circle med Dave Holland, Anthony Braxton och Barry Altschull som var aktivt mellan 1970-71. 1971 arbetade Coraea även i en solokontext som resulterade i albumen Piano Improvisations Vol 1 & 2  (ECM).

Pianisten blev en viktig röst i framväxten av jazz-fusion och var 1972 med och grundande ett av de mest tongivande banden inom genren; Return To Forever. I RTF hördes Corea ihop med profilerade namn som Stanley Clarke, Airto Moreira, Flora Purim, Al Di Meola, Bill Connors, Joe Farrell och Lenny White. Spain och 500 Miles High var några av de mest klassiska låtarna RTF skapade.

Parallellt med RTF arbetande Corea i en duo-konstellation med vibrafonisten Gary Burton. Med Burton spelade Corea in albumet Crystal Silence (ECM) som gavs ut 1973 och blev startskottet för ett fyra decennier långt samarbete dem emellan.

Under åren som kom bildade Corea en rad konstellationer i eget namn och rörde sig obehindrat från fusion, fri form, bebop, latinjazz till kammarmusik.

Mellan 1986 och 1991 spelade Corea in sex storsäljande album med Chick Corea Elektric Band, i team med basisten John Patitucci, gitarristen Frank Gamble och trummisen Dave Weckl.

Corea är den artist som vunnit flest Grammys i Jazz-kategorin någonsin, hela 23 stycken och var nominerad 67 gånger. Han vann med albumet Antidote i latinjazz-kategorin 2019 och var nominerad med albumet Trilogy 2 med Brian Blade och Christian McBride 2020.

Pianisten spelade i Sverige senast 2018, då i en unik solokonsert på UKK i Uppsala, innan dess med gruppformationen The Vigil under Stockholm Jazz Festival 2015 och i ett återkommande samarbete med Trondheim Jazz Orchestra i Stockholm och Umeå 2010. Saxofonisten Jonas Kullhammar spelade med Corea på Kongsberg Jazzfestival 2014 i bandformationen Håkon Mjåset Johansen, vilket finns dokumenterat på albumet Live at Kongsberg Jazzfestival utgiven på Moserobie, 2019. Samma år släppte Corea albumet Antidote med The Spanish Heart Band (Concord) och i höstas 2020 kom solopianoskivan Plays (Concord Jazz) som kom att bli pianistens sista (recension i Jazz nr 5 # 2020).

Chick Corea blev 79 år och avled i Florida, USA den 9 februari.

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.