CHRISTIAN MUNTHE x 4

ChristianMuntheChristineSehnaouiYardangs
Recenserade i OJ 6-11

CHRISTIAN MUNTHE & CHRISTINE SEHNAOUI
Yardangs
Mandorla MAN CD0002/mandorla.com.mx/tid, 61 min.

Munthe akustisk gitarr, Sehnaoui as. Insp i Göteborg 6-7 maj 2007.

Betyg 4: ••••

ChristianMuntheLeeNoyesOnliners

CHRISTIAN MUNTHE & LEE NOYES
Onliners

for sake recordings xfxs-5/forsakerecordings.se, 42 min.

Munthe g, Lee Noyes dr perc.
Insp i Göteborg och Nya Zeeland 2009.

Betyg 2: ••

ChristianJorminChristianMuntheSedimentology

CHRISTIAN JORMIN & CHRISTIAN MUNTHE
Sedimentology

for sake recordings xfxs-6 /tid 45 min

Munthe g, Jormin  dr perc.
Insp i Brännö juli 2009.

Betyg 3: •••

AndersLindsjoChristianMuntheThepingofthepong

ANDERS LINDSJÖ & CHRISTIAN MUNTHE
The ping of the pong

for sake recordings xfxs-7/tid 30 min.

Lindsjö och Munthe båda akustisk gitarr.
Insp live på galleri Ping Pong, Malmö maj 2010.

Betyg 4: ••••

DIY står för ”do it yourself”. Precis som många improvisatörer och jazzmusiker före honom så har Christian Munthe startat ett eget skivmärke, for sake recordings. För egen hand spelar han in och producerar cd-skivor för att i första hand dokumentera egna musikprojekt, alltså DIY. Plattorna finns att köpa via skivmärkets hemsida för 10 euro stycket.

Christian Munthe har varit aktiv inom fri improvisation i många år, detta parallellt med arbete som professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Munthes spel har associationsbanor som går till ”uppfinnaren” av fritt gitarrspel, Derek Bailey, men det är ändå som han ibland låter idéer utvecklas i mer föreställande riktning än vad jag upplever att Bailey gör. Speciellt i flera fragment som drar mot bluesens klanger. Munthes användning av gitarren som ett slagverksinstrument är också spännande.

Alla de fyra album som presenteras här är duosamarbeten, varav två med slagverkare.

Om vi börjar där för att vara strukturerade i det ostrukturerade så är duon med nyzeeländaren Lee Noyes helt ”virtuell”. Man har spelat in bitar som skickats fram och tillbaka runt halva klotet för att sedan mixas samman till en helhet. Jag skulle ljuga om jag sa att detta märks! Ändå är det denna cd som jag spelat minst av de fyra. Den innehåller som alla plattorna moment av förtätat och intressant musikskapande, men rent känslomässigt blir jag minst berörd av Onliners.

Samarbetet med Christian Jormin känns mer angeläget och här finns i inledningsspåret en trevande blueskänsla som är spännande att följa. Som om Munthe sitter och prövar fragmenterade blues-licks och man undrar om han ska våga brista ut i Canned heat blues (Cryin’ canned heat mama, canned heat sure is killin’ me) eller om det är någon annan klassiker som ruvar i undertexten? Så blir det inte naturligtvis, Jormin återkallar till verkligheten med lite trumskrap. Ibland knackar Jormin till en cymbal och det låter bara som en cymbal, vilket känns överraskande och fräscht i sammanhanget.

Sedan samarbetet med Anders Lindsjö under det fina ljudhärmande namnet Pinget i Ponget, det album jag lyssnat mest till. Stark och ofta aggressiv musik som dundrar på och lämnar eftertänksamhet och försiktighet bakom sig. Inleds med en mullrande, upprepad bordun-klang som låter hotfullt och ångestväckande. Även spår tre, kallat Pongstatic, innehåller starka perkussiva inslag som inte rockar, men rullar desto mer. Kort och sammanhållen platta som innehåller en massa intressant musik. Värd en omväg!

Duon med Christine Sehnaoui spelades in för några år sen, men har givits ut tämligen nyligen.

Sehnaoui är en av de mer internationellt uppmärksammade musikerna inom den fria improvisationen de senaste åren. Vilket är mycket förståeligt för hon har en förmåga att bara andas i saxofonen och ändå hitta en uppfordrande ton som gör att man lyssnar koncentrerat. Det koncentrerade draget präglar även Munthes spel på Yardangs. Kommunikationen mellan de båda musikerna blir nära och förtätad. Idéer kommenteras och förändras och tonar bort och återkommer i ny skepnad i ett ovanligt musikaliskt ”flow”. Musik med stark närvarokänsla!
Fyra fina album där Christian Munthes samarbete med Anders Lindsjö och Christine Sehnaoui lyfter sig några snäpp över de båda andra.

Jan Strand