CHRISTIAN SPERING Inside Bach

ElisabethEngdahl
Recenserad i OJ 6-12

ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON
Piece in peace

Piece in peace – Root song – Twelve – Open sky – Java – My song – Magma – Song for Jenny –
A remark you made – In a silent way – Pine– November
Country & Eastern CE 23/Naxos/tid 42 min
Elisabeth Engdahl kyrkorgel, Thomas Gustafsson ss. Insp i Göteborg den 16 januari 2012.
Betyg 3: •••

ChristianSpering

CHRISTIAN SPERING
Inside Bach
Adagio – Corrente – Sarabande – Elegia – Double – Sarabande – Menuette / Gigue – Allemande – Zona di Passageio – Sarabande
Country & Eastern CE 24/Naxos/tid 54 min
Christian Spering b. Insp i Vallentuna 2012.
Betyg 3: •••

Att ge sig tid, stanna upp och lyssna in är för många både en nödvändighet, men samtidigt också en ovana. För paradoxalt nog krävs oftast mycket aktivitet för att kunna ta det lugnt och slappna av.

En god hjälp för kontemplation och eftertanke är de två utgåvor som Country & Eastern precis släppt, två skivor som är stämningsfyllda och som inte går att hasta sig igenom utan kräver närvaro och öppenhet.

Saxofonisten Thomas Gustafsson har tillsammans med organisten Elisabeth Engdahl spelat in ett antal mycket koncisa duomöten kring egna originalkompositioner, där Gustafssons är mer jazzigt profana medan Engdahls har en mera sakral karaktär relaterat till deras respektive instrument.

Även tre covers finns med, Jarretts My song och Zawinuls A remak you made samt In a silent way, vilka samtliga får en annorlunda framtoning framförallt genom tempoförskjutningarna mellan den lätta skira sopransaxen och den långsamma kyrkoorgeln.

Kyrkorummets kraftfulla akustik och breda ekon medför att man måste vila i uttrycket och låta fraser och harmonier sjunka in, vilket sänker tempot och skärper uppmärksamheten. En perfekt skiva för höstliga söndagsförmiddagar.

Basisten Christian Sperings skiva Inside Bach har i vissa delar också en sakral och allvarsam grundstämning, men som transformeras via improvisationer och tema variationer till både lättsamhet och mycket markkontakt. Spering har ett naturligt och självklart handlag med Bachs kompositioner, av vilka merparten är skrivna för violin men som i transkriberingen till kontrabas får en bluesfylld jordbundenhet.

De två längre spåren på skivan – Elegia respektive Zona di Passagio – är egenkomponerade och rätt annorlunda till sin karaktär med bl a subtila ekoeffekter och loopar dras mer åt det konstmusikaliska hållet. Elegia är ett mycket tungt och mellankolisk stycke, vilket förstärks av Spearing lamenterade stråkspel.

Annars är det just kontrasterna mellan det noterade och det improviserade, liksom skiftningarna i stämningslägen som ger en ”insiderkänsla” även hos lyssnaren i Christian Sperings djupdykningar i Bach.

Ulf Thelander