CHRISTINA GUSTAFSSON The law of the lady

ChristinaGustafsson
Recenserad i OJ 6-12

CHRISTINA GUSTAFSSON
The law of the lady

You make it – Breathing, air and such – The law of the lady – Close to here – It might as well be spring – My own way out – Sometimes – Hours passing by – Love tou too – I need someone
Prophone PCD 134/Naxos/tid 51 min
Christina Gustafsson voc, Calle Rasmusson dr vib arr, Max Schultz & Erik Söderlind g, Adam Forkelid & Daniel Karlsson pi org rhodes, Fredrik Jonsson elb, Kristian Lind b, Sebastian Notini perc, Magnus Lindgren saxar fl, Karin Hammar & Lisa Bodelius tb, Patrik Skogh & Johan Setterlind tp flh, Eva-Tea Lundberg valthorn. Insp i Stockholm 4–5/6 och 8/8 2012.

Betyg 3: •••

Jag har slutat räkna svenska jazzsångerskor som drar sig mot mjuk singer/songwriter-pop. Men inte slutat lyssna.

I alla fall inte på dem som är så bra som Christina Gustafsson – röstmässigt i stil med storasyster Rigmor och deras kompis Sofia Pettersson.

De svängiga rötterna märks i mer valsen Hours passing by än i enda spåret med jazzbeat (på tvåan och fyran i takten) – titelmelodin i Steely Dans anda.

Med skicklige trummisen Calle Rasmusson som arrangör och medproducent blir tredje skivan mer lik debuten Moments free än uppföljaren My move.
Samarbetet med textförfattaren Stefan Danielsson har ökats till sex melodier och att bandet har fler blåsare och mer piano/orgel/rhodes hörs inte minst i enda standardlåten: It might as well be spring med energisk sambarytm.

Daniel Karlsson och Adam Forkelid pianoduellerar fint i Sometimes, medan gitarristerna glänser i var sin låt, Erik Söderlind i egna My own way out och Max Schulz bluesrockigare i Love you too.

Martin Erlandsson
Hallands Nyheter (hn.se)