Chucho Valdés till Music In the Garden i Uppsala

Grammy-prisade kubanske latinjazz-ikonen, pianisten, arrangören, bandledaren  och kompositören Chucho Valdés kommer till 5-års firande festivalen Music in the Garden I Botaniska Trädgården, Uppsala som äger rum mellan 12–13 juni.

Chucho Valdés kommer tillsammans med sin Royal Quartet.  Detta är den en enda i Skandinavien. Det blir ett unikt tillfälle att uppleva en av historiens främsta nu levande latinjazzpianister, hyllad med hela tretton Grammy Awards i bagaget. Konserten är en hyllning till hans far, Bebo Valdés.

Chucho Valdés grundade 1973 den hyllade latinjazzensemblen Irakere och är son till pianisten Bebo Valdés (1918-2013). Karriären sträcker sig över fem decennier.

Vad kommer du bjuda på under din konsert i Uppsala?

-Tillsammans med min kvartett kommer jag att framföra musiken från mitt senaste album Cuba & Beyond, som är en hyllning till den traditionella kubanska musiken – men i en samtida tappning, med arrangemang som skiljer sig från de klassiska. Ett exempel är Mozart a la cubana, där jag spelar Mozart med inslag av kubanska rytmer som tumbao och danzón. Det har blivit väldigt uppskattat av publiken och är en av mina personliga favoriter.

Jag har förstått att din pappa var en viktig förebild för dig. Vad är den viktigaste lärdomen du bär med dig från honom i ditt eget konstnärliga skapande? Och vilka andra förebilder hade du när du började spela?

-Utan tvekan var min pappa min första vägledare. För mig är det ett privilegium att vara son till en musiker, men framför allt till en så betydelsefull musiker. Bebo var min första inspirationskälla – och utan att jag då förstod det, älskade jag den musik han spelade. Därför hade jag, som treåring, redan omedvetet bestämt mig för att följa i hans fotspår – inte bara inom musiken, utan just med pianot. Sedan ville jag utbilda mig till klassisk musiker, och det gjorde jag också. Men hela tiden fanns längtan efter att få improvisera – att följa det spår som min pappa hade banat väg för, med sitt bidrag till den afrokubanska musiken och jazzen.

– Jag har hört att du är en stor beundrare av Jan Johansson. Vad är det som har fascinerat dig med hans stil?

När jag hörde Jan Johansson första gången kände jag direkt att han var en pianist med otrolig teknik, och med en fullständig behärskning av jazzens språk och uttryck. Då började jag följa hans skivor och hans musik, och jag blev verkligen djupt imponerad. Sedan dess är jag ett stort fan av Jan Johansson.

Vad är ditt bästa och sämsta minne konsertminne under din långa karriär?

-Oj, det finns många, så det är svårt att välja. Men ett av de största ögonblicken var när gruppen Irakere debuterade i Carnegie Hall i New York – det var första gången sedan 1959 som ett kubanskt jazzband spelade i USA. Ett annat fantastiskt minne är när jag 2008 spelade in skivan Juntos para siempre tillsammans med min pappa, Bebo Valdés. Det var en duoskiva med två pianon, inspelad i en enda session. Det var som att öppna en kran – allt bara flödade. Det är ett av de starkaste musikaliska ögonblick jag upplevt med min far.Det värsta minnet i min karriär är från när jag befann mig i Wien och repeterade med pianisten Lang Lang inför en konsert. Vi hade spelat tillsammans på torget vid katedralen i Havanna, och då fick jag beskedet att min pappa hade gått bort. Det var den värsta dagen i mitt liv, utan tvekan.

– Om du strandade på en öde ö med bara en skiva och en skivspelare – vilken skiva skulle du ta med dig och varför?

Utan att tveka: Juntos para siempre, den jag spelade in med min pappa. Det var enda gången vi gjorde en ren duoskiva med två pianon. Vi hade gjort andra samarbeten innan, men den här skivan var pappa och son, lärare och elev – tillsammans.

Just nu kör festivalen en kampanj. Följ länk: https://www.musicinthegarden.se/