DAVID FRIESEN & MAL WALDRON Remembering Mal

Recenserad i OJ 6-12

DAVID FRIESEN & MAL WALDRON
Remembering Mal

If I were a bell – Fire waltz – ’Round about midnight – With a song in my heart – You mean me – Someday my prince will come – All God’s chillung got rhythm
Soul Note/CAM/tid 59 min
Mal Waldron p, David Friesen b.
Insp live i Hollywood, juli 1985.
Betyg 4: ••••

Jag kan tänka mig att många kan ha lite svårt för Mal Waldron. I likhet med Thelonious Monk var hans pianospel oortodoxt (kantigt, dissonansfyllt och percussivt). Men allra mest kan man störas av hans manér att i tid och otid spela repetitiva fraser som en ljudmatta, som gör flödet stillastående och monotont.

Andra fångas tvärtom av den meditativa stämningen, liksom av den melankoli som ofta präglat hans musik. Hur som helst är det intressant att så många av jazzens främsta valde just den excentriske Waldron (Charles Mingus, Billie Holiday, Gene Ammons, Jackie McLean, Max Roach, John Coltrane, Eric Dolphy, Steve Lacy m fl.

Waldron är alltså rikligt företrädd på skiva, men här är en duoinspelning som kom till på mera ovanligt sätt. Utan allvarligare avsikter bandades den 1985 på hotell Hyatt on Sunset i Hollywood (numera kallat Andaz West), lite grann kompisar emellan som ville ha lite kul ihop.

Efter Mal Waldrons död 2002 väcktes så småningom tankarna hos basisten David Friesen att postumt ge ut det inspelade på skiva som en hyllning till Waldron. Ljudkvaliteten är faktiskt acceptabel. Virtuosen Friesen har en djup sjungande ton på sin bas. Eftersom detsamma gäller Waldron med sitt klangfyllda men repetitiva spelsätt, så låter allt mycket fylligare än det normalt brukar göra på duo och Waldrons energiska rytmiska markeringar gör en trumslagare överflödig.

With a song in my heart och Someday my prince will come är två höjdpunkter med sina polyrytmiska inslag. Parallellerna till Monk blir tydliga i hans ’Round about midnight och You mean ee. Waldrons egna komposition Fire waltz är en pärla mest känd från skivan med samma namn tillsammans med Eric Dolphy. Här har den samma magiska och meditativa stämning.

Sammantaget blev denna David Friesens tribut till Mal Waldron en mycket värdig hyllning. Min betygsättning skvallrar om att jag inte tillhör den kategori som kompromisslöst hyllar de klassiskt musikaliska dygderna.

P-O Larsson