Delikat samspel på högsta nivå

SteveSwallow fotoJoakimNilsson
Steve Swallow stämmer basen inför studioinspelningen med Thomas Clausen

Jag har besökt den ansedda klubben i Göteborg regelbundet ända sedan mytomspunna öppningskonserten 1978. Internationella storheter brukar dra fullt hus, men när Thomas Clausen och Steve Swallow startade första set startade bestod publiken av cirka sextio personer.

 Tajmingen för programmet sades vara fel. Då har ändå den 72-årige elbasisten och den nio år yngre danske pianisten vunnit priser och berömmelse under sina långa karriärer. Och listan över vilka de spelat med – Stan Getz, Ben Webster, Pat Metheny, Dexter Gordon, Miles Davis, Gary Burton, Carla Bley med flera – är sannerligen oerhört imponerande. Lyckligtvis förevigade Jazzradion konserten.

   Duons samarbete är purfärskt och startade på förfrågan från Clausen, eftersom han länge beundrat sin nya partner. Låtarna de framför är skrivna av dem själva samt Mike Gibbs. I samband med turnén håller de på att spela in i studio belägen i Kållered. I sitt musicerande är de jämbördiga parter.

Men pianot befinner sig naturligt nog i förgrunden, medan basen understödjer som det kompinstrument det är. Några gånger ändras mönstret. Swallow tar hand om initiativet, formar karaktären på en melodi med sitt plektrum eller ges utrymme i några läckra soloinpass. Ljudet är förstklassigt och man slipper den obalans som mullrande bas orsakar.

Under första set önskar jag ibland att samspelet ska öppna upp mer, bli lösare i formerna. Detta sker i ett brasilianskt präglat stycke. Med tanke på att Clausen/Swallow bara spelat ihop vid några få tillfällen, är det dock fantastiskt hur väl de hittar varandra. Båda har ett eget sound. Ska jag likna dem vid andra hamnar jag hos Bobo Stenson respektive en extremt nedtonad Stanley Clarke.

SteveSwallow ThomasClausen standing fotoJoakimNilsson

En ballad med lite blues i inleder duons musicerande. Melodierna har överlag en högst stimulerande tendens att mitt i ändra puls och rytmik. Dessutom är duon kapabel till superba avslutningar. Dessa virtuoser hyser stor förkärlek för nyanser. En pärla är en fyra takters blues av Clausen.

I sista låten före paus ”Falling grace” har Clausen rollen som ackompanjatör, och då enbart med vänsterhanden. Mycket raffinerat upplägg. Andra avdelningen inleds med ”Country dreams”, en komposition fylld av vackra harmonier. De fraser som repetitivt upprepas på flygeln förtrollar. Kammarjazzformatet kombineras med mer lekfulla melodier med markerat driv.

Publiken är så koncentrerad att den får beröm av Swallow, vilket inträffar när han annonserar några av sina, som han lite skämtsamt säger tidlösa hits. Hans ”Ladies in Mercedes” har ett skönt gung och herrarna firar triumfer med enastående samspel. Kvällens enda standard är en elegant tolkning av Sinatras ”You´re my girl”.

Swallow tackar medlemmar ur Bohuslän Big Band för att de tillhör åhörarskaran. Senaste gången elbasisten var på Nef var nämligen för ett par år sedan som bejublad gäst hos BBB.

 

Text: Mats Hallberg
Foto: Jenny Nilsson

Nefertiti, Göteborg 4/9

Thomas Clausen / Steve Swallow Duo