Dianne Reeves – succé i Göteborg

MÅNDAGSJAZZEN

Göteborgs konserthus 11 november 2008

 

Dianne  Reeves, v, Peter Martin, piano, Reuben Rogers, bas, Peter Sprague, g, och Greg Hutchinson dr,

 

52-åriga Dianne Reeves är en världens främsta och populäraste jazzsångerskor just nu. Tyvärr lockar hon inte ett fullsatt Konserthus i Göteborg, dock är cirka 1 000 åhörare rätt bra. Men, publiken på plats var entusiastisk och stundtals extatisk, hon gick verkligen hem.

Hennes stora förebild är Sarah Vaughn och när Dianne gästade Göteborg 2002 var likheterna i röst och sångstil påtagliga. Nu drygt sex år senare har Dianne utvecklat och förädlat sin röst och har blivit mycket mer personlig. Hennes röst har stort omfång och hon tar ut svängarna rejält. Hennes teknik är bländande och hon använder ofta rösten som ett instrument med mycket improviserad scatsång.

Mest imponerade hon i lite mera lågmälda sånger, här fanns ett djupt engagemang och känsla. Feelingen finns förstås också i de lite mera häftigare låtarna, som ofta utvecklades till långa improviserade utsvävningar. Några kändes kanske onödigt långa, men ok, Dianne är en enastående sångerska med underbara röstresurser.

Det mesta materialet var relativt nytt, men en och annan ”kändis” dök upp emellanåt, som Windmills on your Mind. A child is born, var en av flera höjdare. Hyllningen till mamma Martha blev en jublande gospel och Sinatras berömda saloonnummer One for my Baby and one more for the Road fick nya dimensioner. Sången med enbart gitarristen Peter Sprague som ackompanjemang var också minnesvärt. Ramsan hon sjöng á capella syrades av stråk av nordisk folkmusik, kvällens mest berörande nummer. Kärlek var ett genomgående tema i texterna.

Kvartetten bestod av fyra mycket säkra och drivna musikanter. Samspelet var perfekt, Peter Martin och Peter Sprague var mest lanserade som solister och bjöd på fantasifulla inlägg. Även basisten bjöd på skönt spel och trumslagaren var det perfekta kolet i brasan.

Och visst fick publiken ett musikaliskt smakprov ur George Clooneys Oscarsbelönade film Good Night and Good Luck, i vilken Dianne medverkar.

Något negativt, jo ljussättningen, mest ljus på musikerna, minst på Dianne. Kanske ville hon ha det så.

Sveriges radio spelade in.