Domptör Kviberg på Fasching

JepserKviberg_foto_L-E_Jansson

 

För en stor publik där en mängd jazzmusiker fanns på plats utfördes en bejublad konsert av ett 8-mannaband kallat Jesper Kviberg Social Club of Music.

Jesper hör ju i dag till en av de mest anlitade av våra trumslagarna, och här hade han samlat sju vänner omkring sig. Så gott som alla framförda låtar var skrivna och arrade av medlemmarna, och här fanns en stor mängd musik som verkligen höll. Min egen uppfattning har länge varit att originalkompositionerinte är så pass originella att dom tål upprepad lyssning. Nu har den åsikten fått viss slagsida.

Ta till exempel Dicken Hedrenius. Här kan man tala om originalitet! Mitt cirkusepitet i rubriken hittade jag på redan när jag hörde hans första låt Knölpoker. Hans extraordinära traktering av instrumentet förde tankarna till en stor clown, där medclownerna gjorde extrapiruetter med stor känsla.

Den senast införlivade medlemmen, Fredrik Lindborg som här trakterade tenorsax har så pass stor originalitet att han inte liknar någon av mig känd saxofonist. Han är sig själv punkt slut!

Av de övriga clownerna och jonglörerna är det svårt att utnämna någon som inte gjorde sina konster till full belåtenhet.

Johan Setterlinds sköna trumpet har ju funnits länge i allsköns musiksammanhang. Med tanke på att han ser ut som en tjugoåring, är det svårt att förstå att han redan var etablerad, när han spelade i Monica Borrfors kvintett  vid ett evenemang i Åre 1996.

Barytonsaxen gjorde mig också glad (eller noggrannare utövarens spel). En sällsynt mustig ton beledsagade hans musikalitet.

Bandets duktige sångare Magnus Kjellstrand trakterade också flöjt och altsax. En skimrande vacker och rak ton placerade honom i täten som leadsaxofonist.

Lasse Bagges son Carl har definitivt ärvt pappans musikantskap. Om han däremot trakterar så många olika instrument som senior gjorde vet jag inte. Jag har till och med sett och hört  Lasse spela kontrabas. Vid pianot och som arrangör är Carl en klar tillgång.

Peter Forss kontrabas gav sedvanlig puls och tyngd åt kompet, och vid soloinsatser fanns det inga invändningar heller.

I min nyligen gjorda recension från JazzGrodan, skrev jag ampla lovord över bandledaren Jesper Kviberg. Att han förutom sitt distinkta och rörliga trumspel också var en chosefri och rolig presentatör gjorde denna kväll till en av mina minnesvärda.

Nalle Nilson

Jesper Kviberg Social Club of Music
Fasching, 11 mars 2011
Medverkande: Magnus Kjellstrand vo, fl, as, Fredrik Lindborg ts, Charlie Malmberg bs, Johan Setterlind tp, Dicken Hedrenius tb, Carl Bagge p, Peter Forss b, Jesper Kviberg dr.