EIVIND OPSVIK Overseas IV

EivindOpsvikOverseas
Recenserad i OJ 4-12

EIVIND OPSVIK
Overseas IV

They will hear the drum… and they will answer – White armour – 1786 – Silkweavers’song – Men of horses – Robbers and fairground folk – Michelle Marie – Nineteen to the dozen –
De kalde havet – Youth hopeth all things, believe all things

Loyal Label LLCD011/www.loyallabel.com/Plugged/ tid 51 min

Eivind Opsvik b, Tony Malaby ts, Jacob Sachs cembalo org p, Brandon Seabrook g mandolin, Kenny Wollessen dr vib perc.
Insp i New York 3 – 4 augusti 2011.

Betyg 4:••••
Den norske basisten Eivind Opsvik har sedan drygt ett decennium sin primära hemvist i New York där han spelat med bl a Paul Motian, David Binney, Mat Maneri och Mary Halvorson. Gruppen Overseas släppte sin första platta 2003 och nu föreligger alltså den fjärde utgåvan.

Jag har inte hört gruppen förut men Overseas IV ger definitivt flera anledningar att lyssna tillbaka på Opsviks tidigare arbeten. Gruppens senaste skiva beskriver Opsvik som ”experimentel filmmusik”, inte för att den i sig är programmatisk utan för att han byggt kompositionerna utifrån stämningar och sound snarare än raka, strukturerade melodier. Att nyttja instrumentering och spelsätt i oväntade och annorlunda konstellationer och roller har varit vägledande.

En inspirationskälla har under arbetet varit Sofia Coppolas film Marie Antionette, där just kontrasteringen av nutida och modern musik i skildringen av 1700-talets Frankrike skapade ett unikt och egenartat mervärde. Just denna typ av korsbefruktningar är Overseas IV fylld av, vilket inte minst understryks av ett flitigt användande av Jacob Sachs cembalo i skarpa möten med Brandon Seabrooks överstyrda och briserande elgitarr respektive Tony Malabys expressiva och eldfängda tenorspel.

Det börjar dock ytterst ödesmättat, där Kenny Wollesens metriska takthållning manar till allvar och samling men också formulerar en underliggande oro som finns i botten på merparten av de efterföljande kompositionerna. I efterföljande White armour är det Opsviks vagt atonala stråkspel som inducerar motstånd, vilket i den elegiska Silkweavers’song skalas ned men finns kvar i bottenklangen. Robbers and fairground folk är ett furiöst stycke där samtliga slamrar på i en form av punkjazz som efterhand får ett närmast panikartat förlopp.

Avslutningen med den mycket mörka och dronepräglade Det kalde hav och slutspåret Youth hopeth all things, believe all things med repetitiva slagverk bekräftar och knyter samman katastrofkänslan från inledningsspåret. Opsvik och gruppen Overseas har skapat en känsloladdad och mycket stark platta, där just subtila och oväntade förskjutningar och förflyttningar i ljudlandskapen kan ge stora utväxlingar.

Ulf Thelander