El Señor Gustavo på JazzGrodan

Bergalli_Getz_foto_GerdAlmaas

På den fullsatta JazzGrodan fanns denna kväll argentinaren Gustavo Bergalli, en av våra mest världsberömda trumpetare. Jag skriver våra, då han ju bott i Sverige i trettio år.

Jag minns det beröm som Dizzy Gillespie öste över honom efter deras första möte, och denna kväll gjorde han ingen besviken. Han har en tonbildning som är förbluffande, mjuk men ändå kristallklar genom hela registret som är omfattande. Vissa storheter som Charlie Shavers kunde nog komma lägre, andra som Cat Anderson och Maynard Ferguson högre, men Gustavos spel kännetecknas av en kontinuitet hela vägen.

Den musikaliska fantasi han uppvisade i såväl ballader som snabbare melodier genomsyrade hela musikfesten. I Whats New (även först kallad Im Free) av Bob Haggart flödade det lyriska tonspråket. I snabbare nummer som Route 66 med sång av Peter Getz, var det idérika framförandet en fröjd för örat och stampataktenbenet. För att visa vad han numera mest sysslar med i sitt hemland, där man är ena jäklar på tango, och där man så gott som enbart spelar notbundet, spelade han latinlåten Invitation där han bevisade att det mycket väl går att improvisera på dessa rytmer.

Jan Adefelt, denne nestor i basspel, producerade den drive som ger medmusikanterna den spark i baken som svängig jazz måste ha, och det var återigen helkul att få höra de fyndiga citat av välkända små melodisnuttar, som han kommer på i något bassolo.

Den för kvällen vikarierande trummisen har glatt mig många gånger under senare år. Jesper Kviberg är inte bara en fullvärdig arvtagare till Egil Johansen utan förefaller vara helt genomsympatisk. Det sitter som en smäck i både påskjutet och inprickningarna. Svensk världsklass och fantasi i både spel och solon!

Bergalli_Kviberg_foto_GerdAlmaas

Daniel Tilling har jag rosat många gånger. Klaverets mästare. Virtuos tekniker och lyhörd som han är, är han en primus motor i alla sammanhang!

Peter Getz, som för kvällen trakterade en svenskbyggd gitarr i några bossanummer och gjorde det bra, börjar att för mitt öra komma upp i den relativt fåtaliga skaran av manliga jazzsångare vi har. Pappa Stan var ju en virtuos på tenorsax, men han hade inte den personliga utstrålning och scennärvaro som Peter har.

Men det var inte slut för kvällen. Helt apropå presenteras Jan Lundgren som extragäst. Denne vår vid sidan av Bengt Hallberg internationellt mest kände pianist sitter in på två bejublade nummer: Johnny Greens Body And Soul och Jerome Kerns The Way You Look Tonight.

Nalle Nilson

JazzGrodan, Stockholm 7 mars 2011
Daniel Tilling p, Jan Adefelt b, Jesper Kviberg tr, Peter Getz vo.
Gästartist: Gustavo Bergalli