En röst har tystnat

AgnetaBaumann

Sångerskan Agneta Baumann har avlidit vid 65 års ålder efter att i två år ha kämpat mot den neurologiska skjukdomen ALS.

Medmusikanten Bosse Broberg och vännen Inger Nisbel tecknar Agnetas porträtt:

Agneta Baumann, Stockholm, har avlidit i en ålder av 65 år. Närmast anhörig är sonen Eward. Agneta Baumann gick ur tiden den 22 februari efter en svår men modigt uthärdad sjukdomsperiod. Vi, hennes spelkamrater och vänner, saknar djupt en fascinerande artistpersonlighet.

Agneta såg dagens ljus den 20 november 1944 i Kalmar där hon redan under skoltiden kom att bli en uppskattad sångerska. På allvar tog hennes karriär fart i Köpenhamn 1965, innan hon mot slutet av decenniet beslöt sig för att etablera en egen orkester i Stockholm. som hon efterhand kom att turnera flitigt med både här hemma och på kontinenten. Vidare internationell uppmärksamhet fick hon med LP-albumet I´m an illusion, en svensk-amerikansk RCA-produktion med stor orkester inspelad 1981.

Tragiska omständigheter i Agnetas privata tillvaro fick henne emellertid att lämna scenen under en lång period. Tillbaka var hon inte förrän vid mitten av 90-talet. Om någon enda svensk sångerska, jämte Monica Zetterlund, skulle kunna sägas stämma in på den för våra breddgrader en aning aparta benämningen “chanteuse” vore nog Agneta Baumann ett givet val. Med sin kombination av temperament, energi och timbre odlade hon ett uttrycksfullt röstartisteri av högsta karat. Artikulation och textgestaltning är fullödig, föredraget ofta gripande. Hennes mångspråkiga begåvning har därutöver bidragit till att göra repertoaren omfattande och omväxlande.

Ballader, speciellt, fann i henne en passionerad uttolkare där inlevelsen och intensiteten knappast stod hennes inspirationskällor efter.

Tillsammans med bland andra de superba blåsarna, tenorsaxofonisten Anders Lindskog och flöjtisten Staffan Hallgren, återkom Agneta på skivfronten 1996 med (i huvudsak) en balladskiva. Detta lyckokast på Touché-etiketten beredde också utrymme för mer Baumannartisteri. Skivor att nämna i sammanhanget är A time for love, Comes love och Sentimental lady.

Även de pianister hon främst kom att samarbeta med genom åren: Knud Jörgensen, Lars Bagge, Bosse Skuba, Carl Fredrik Orrje, Göran Lindberg, Monica Dominique och den nyligen bortgånge Gösta Rundqvist. Alla försedda med lyhörda öron och ackordlystna fingrar.

För att än mer belysa och understryka Agneta Baumanns musikaliska hemvist kan man påminna om att hon som enda svensk artist återfinns i den internationellt producerade CD-serien Blue Voices tre volymer: The Finest In Jazz Ballads. Med sina tolkningar av That Old Devil CalledLove respektive I Didn´t Know About You, The Good Life samt Born To Be Blue. I den tredje volymen: The greatest voices of our time -jazzladies finns hennes versioner av Comes Love och Every Time We Say Goodbye.

 Agneta Baumann har alltid hållit sina åhörare fängslade i kraft av en stark närvarokänsla och scenisk utstrålning som inte lämnat någon oberörd.

Vi, hennes medmusiker och publik, sörjer tillsammans med sonen Edward förlusten av en osedvanligt intagande person och stämma.

Bosse Broberg, spelkamrat                 Inger Nisbel, vän