ERGO If not inertia

Ergo
Recenserad i OJ 1-13

 

ERGO
If not inertia
Sorrows of the moon – Two for joy – Little shadow – If not inertia – The widening gyre – Gonz – Let´s

Cuneiform Rune 339/www.cuneiformrecords.com/tid 51 min
Brett Stroke trb elektonik, Sam Harris p elp, Shawn Baltazor dr, Mary Halvorsen g (3 nr), Sebastian Kruger g (1nr).
Insp i New York den 27 februari 2011.

   Betyg 3: •••

Den New York baserade trion Ergo bildades för tio år sedan och har utifrån rätt vida referensramar sökt skapa melodiska elektroakustisk ljudlandskap. Influenserna sträcker sig ifrån Sun Ra och George Lewis via Miles Davis till Brian Enos ambienta och Autechres minimalistiska elektronika.

Kombinationen trombon, elpiano och slagverk kompletterat med ett utvecklat och flitigt användande av laptops ger stora möjligheter att skapa udda och annorlunda stämningslägen. För det är just stämningar och ljud som är navet i gruppens arbete, rytmer och melodik är påtagliga och framträdande men sekundärt i de kompositionella konstruktionerna. Ergo arbetar med en lager på lagerteknik där olika element gradvis och kontinuerligt adderas, vilket innebär att man som lyssnare är med i ”byggprocessen” från början.

Inledande Sorrows of the moon bygger på en slags musik mekanik, där det tickar och surrar och burrar både i takt och otakt och fylls ut med små melodislingor på elpiano och trombon. I The widening gyre sker samma process men drivs ett steg längre där stycket formligen briserar i slutet.

Titelspåret har en mycket ödslig stämning med ett förstrött pianospel, stämningen förstärks gradvis och blir rätt kuslig genom Brett Stokes ”psykopatiska” visslande. Det är med andra ord en mycket varierad kompott som gruppen presenterar och de inbjudna gitarristerna Mary Halvorsen och Sebastian Kruger tillför sitt egensinne och blir en slags motpol och skapar ny dynamik på de spår de medverkar.

En definitivt intressant och sammanhållen grupp i genre som per definition är rätt spretig

Ulf Thelander