ERNEST DAWKINS New Horizons Ensemble

ErnestDawkinsNewHorizonsEnsemble
Recenserad i OJ 6-11

ERNEST DAWKIN NEW HORIZONS ENSEMBLE
The Praire Prophet

Hymn for a hip king – Sketches – Balladesque – Mal-Lester – Shades of the praire prophet – Mesopotamia – Baghdad boogie

Delmark DE598 / www.delmark.com/tid

Ernest Dawkins as ts, Marquis Hill tp, Shaun Johnson tp, Steve Berry trb, Jeff Parker g, Junius Paul b, Isaiah Spencer dr.
Insp i Chicago den 13 – 14 oktober 2010.

Betyg 4: ••••

Chicagobaserade Ernest Dawkins senaste skiva The praire prophet är i mångt och mycket en hyllning till den i fjol bortgångne Fred Anderson vars betydelse för den moderna fribopen inte kan överskattas. I denna nya upplaga av sin framåtblickande ensemble ger Dawkins som vanligt generösa ramar för sina medmusiker att göra avtryck i.

Inledande Hymn för a hip king, en travestering på Abdullah Ibrahims Blues for a hip king har en gospelartad uppläggning, lite stram och allvarlig där Dawkins med precisa ansatser leder sina disciplar. Sättningen med två trumpeter ger en påtaglig intensitet i ensemblespelet. Sketches och Mal–Lester har båda en friform inramning i klassisk AACM stil, det senare stycket är en tribut till basisten Malachi Favors och trumpetaren Lester Bowie båda med stor betydelse för den sk Chicagoskolans utveckling.

Dawkins arbetar mycket med referenser i sitt komponerande i ett förhållningssätt likt Charles Mingus, och dennes inflytande märks tydligt i den politiskt markerade Baghdad boogie där patriotiska krigsdängor som Over there citeras fast här med andra förtecken. Basisten Junuis Paul gör flera remarkabla bassolon i denna Mingus parafras. Gitarristen Jeff Parker har också en viktig roll som rytmiskt ankare och både lättar upp och vidgar gruppens sound.

Sammantaget är det ett framåtriktat tillbakablickande som Dawkins ägnar sig åt på denna välmatade cd, där kontinuiteten och sammanlänkningen av dåtid och nutid är den kraft som definitivt skapar framtid för den här typen av jazz.

Ulf Thelander