Extra allt på jubileumskonsert för Harry Arnold

Harry Arnold-sällskapets 25-årsjubileum på Palladium, Malmö 20 mars.
Medverkande: Filip Jers, Anna Pauline Andersson, Niklas Fredin, Roger Bergs storband.

Det ärevördiga Harry Arnold-sällskapet i Malmö firade sitt 25-årsjubileum med två konserter den 20 mars på Palladium i Malmö. Detta till ära för Harry Arnold (1920-1971) som blev en legend i Malmö sedan har tog över och ledde Amiralens storband 1941. Men som under åren 1956-65 blev ett betydligt större internationellt namn som arrangör och ledare för det dåvarande Radiobandet, som fick kräsna storbandsfans i USA att grubbla över dess höga kvalitet.

Märkligt nog är det idag inte Amiralens storband som svarar för konserterna till hans ära. Sedan i somras blev de utbytta redan under den traditionellt återkommande Harry Arnold-konserten (med stipendieutdelning) på Pildammarna mot trumslagaren Roger Bergs storband. Det tror jag knappast någon kan motsätta sig. I alla fall inte då Bergs storband spelade ut hela sitt register med bländande som dynamiska melodislingor så man ibland fick ta europeiska konkurrenter i jämförelse.

Jag tänker då närmast på deras överraskande sublima version av Harry James Ultra med ett härligt samspelt intryck i både brass och saxsektion. Men så har också Berg garnerat sitt storband med jazziga primörer som Håkan Ceasar, alt, Ed Epstein och danske Niels Oldin, tenor, Fredrik Håkansson, trumpet, Vincent Nilsson, trombone, Lasse Lundström, bas, och Danska Radions storbands före detta leadtrumpetare Anders Gustafsson som ständigt stingande bålgeting i trumpetsektionen.

I denna ofta bländande uppvisning kom bandet till sin fulla rätt även i Harry Arnolds kompositioner Cuban Slide Intermezzo (även kallad Cuban Trombones). Då skivinspelad med Åke Persson duellerande mot Andreas Skjold. Nu var det de förträffliga trombonisterna Christoffer Sjögren och Rolf Manix som skötte utmaningarna med den äran. Precis som då Arne Domnérus och Rolf Bäckman skivduellerade i Brief Encounter. Nu ersatta av minst lika inspirerade Håkan Caesar och Jarl Hoffman på altsaxar.

Konserterna hade gästspel av Malmötrumpetaren Niklas Fredin (från bland annat Monday Night Big Band) som var sommarens Arnold-stipendiat. Vilket han underströk i både sång och spel. Framför allt i det förstnämnda tycks Fredin lyssnat rejält på alltför bortglömde sångaren Frankie Randall ifråga om svängiga chosefria tolkningar. Likt det kom till uttryck i Mack the knife, Neal Hefti’s Lil Darlin’ – Don’t think of anybody but me.

Men det gjorde man oundvikligt då Fredin ihop med mästerlige munspelaren Filip Jers från Höör bevisade att It don’t mean a thing där man osökt fick Cab Calloway i tankarna när Fredin scatsjöng likt Gunnar Siljabloo Nilsson i dåtida högform. Något som även “drabbade”  duettande lokala sångerskan Anna Pauline Andersson.

Hon bars fram av en harmonisk studsmatta från storbandet som fick henne att lyfta i bland annat Sakta vi går genom stan, Manhattan, Happiness is just a thing called Joe.

Medan Filip Jers smyckade harmonierna i outslitliga pärlan Trubbel (i duett med flyhänte Höör-bosatte gitarristen Måns Persson) och storbandet i Avalon och Bill Holmans jetsnabba Woody Herman-arrangemang av After you’ve gone.

Överallt plockade Roger Berg full pott bak sitt trumset som kom till centrum i Gene Krupa-hyllningen Sing, Sing, Sing. Och visst kanske det inte sjöngs men väl hummades när den belåtna publiken fick säga sitt med applåder och visslingar. Om det blir ett 50-årsjubileum  för Arnold-sällskapet är väl skrivet i stjärnorna. Men hoppet om ett generationsöverskridande  engagemang finns ju alltid.

Christer Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.