Farvel: Rök

Farvel
Rök

Jazzland recordings No 1 / Tid: 53 min.
Isabel Sörling vo, Kim Aksnes tp, Otis Sandsjö ts cl, Henrik Magnusson p, Alfred Lorinius b, Carl-Johan Groth dr. Insp i Göteborg 16-19 mars 2014.

Gruppen Farvels förra album kom för tre år sen. Musikerna i gruppen är desamma sen detta debutalbum. Som inriktning just då nämnde främst Sörling, tror jag, att hon ville att gruppen skulle söka en ”inre musik” under framtida spelningar tillsammans.

Kanske är det ett sådant inre sökande som bidragit till den nedtonade och ångestfyllda stämning som präglar både text och musik på detta nya album.  Inledningen sätter tonen för hela skivan, långdragna toner som en mistlur och sedan är det nästan genomgående rök och mörka hav och dimma som musikerna ska navigera sig igenom. Sörling har skrivit text till fem av albumets nio stycken och hon hittar intressanta poetiska beskrivningar av just inre tillstånd, ”glömd i drömsk tid”, som bara ett exempel. Annars är det flera starka ångestbilder, ”nu är jag fast i dimman” eller ”oxar har lagt sig till vila på ditt bröst”. Texterna har i första hand ett mörkt innehåll med bara ett par ljuspunkter, ”blunda ej det finns så mycket mer” och i sista raden i Svarta hål där de tunga oxarna går ut på bete! Så det finns visst hopp i alla fall, vilket kan vara skönt och veta innan man ger sig in i mörkret och dimman.

Precis som på förra albumet så spelar hela Farvel fint tillsammans. Kanske mer dragning åt fri impro än förra gången, även om mycket är tydligt strukturerat. Men det finns öppna ytor, till exempel i lekfulla Pingis. En titel som blir nästan obscent positiv mitt i all dimma. Men annars är musiken omväxlande skör och spröd och mer dramatisk som i Mörka hav med ett inledande piano- och blåsar-muller som passar väl i sammanhanget. Avslutande Katharsis är ett överraskande milt stycke med ordlös sång från Sörling och en kör. Här finns antydan till ett crescendo, men med tanke på alla återhållna känslor hade jag väntat mig något mer utlevande. Men en fin och vacker avslutning av ett intressant album blir det ändå.

Jan Strand